Djungelvrål

I måndags gick jag längs soliga kvällsgator och åt glass. På väg, fast utan brådska.
Jag mötte en människa från en annan tid av livet, jag hälsade glatt med musiken i öronen.
Han kände inte igen mig. Men allt kändes lika lekande lätt som då, förr.
Jag gick och tänkte: "Liivi e så satans chill!" Satan lät lite väl. Fult. Men det styrkte orden.
För jag mådde så finemang-bra! Inte ens upptäckten av glassfläckar på mina kläder gjorde något.

I dag har jag spenderat tiden i "päärolandi", det var smutsigt, dammigt och svettigt.
Nu är jag nyduschad och fortsätter leva i min förnekelse till att jag är "lanttis". Icke då.
Nu ska ut i solen och läsa "Jack" och äta lösgodis. Och sommarlovet är precis som det ska vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0