oktober sover, beslutsamheten går i dvala
Allt har sagt emot sig själv. Här i mellan. Nu är jag lättad och längtar (till samma vardag).
Det är en annan betydelse på allt nu, och jag har lärt mig att sitta stilla.
Fast jag vet att det inte fungerar i längden. Jag blundar och klockan tickar framåt, men tiden står stilla.
Men jag är lycklig ändå, med dig bredvid. Och det skrämmer mig. Räddrädd sitter jag stilla.
I dag stal jag godis i ett tomt, kallt hus.
Sen satt jag på ett smutsigt golv och lyssnade på sönderspelade låtar som aldrig slutar kännas.
Varm (för en gångs skull detta halvår) sitter jag här och har inte regnat bort i höststormen trots allt.
Det är en annan betydelse på allt nu, och jag har lärt mig att sitta stilla.
Fast jag vet att det inte fungerar i längden. Jag blundar och klockan tickar framåt, men tiden står stilla.
Men jag är lycklig ändå, med dig bredvid. Och det skrämmer mig. Räddrädd sitter jag stilla.
I dag stal jag godis i ett tomt, kallt hus.
Sen satt jag på ett smutsigt golv och lyssnade på sönderspelade låtar som aldrig slutar kännas.
Varm (för en gångs skull detta halvår) sitter jag här och har inte regnat bort i höststormen trots allt.
Kommentarer
Trackback
