längs vägarna

Jag vill också ha en förklaring och en återvunnen dröm.

Det är något med mörkret och musiken
i juldagskvällen som gör ont.
En vacker saknad och en sorgsen längtan
som känns för mycket.
Det där som överväldigar en,
som man inte kan fånga med tanken.
Vita träd susar förbi i evighet
när vi lämnar världens ände.
MIN världens ände. Där rötterna gräver sig djupt ner i jorden
och kraften och magin letar sig upp ur marken och sprider sig
tillsammans med fridfullheten i kroppen.

Besvikelse när jag skymtar det välbekanta,
jag vill fortsätta, inte bort, men vidare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0