working class hero (egentligen en liten whiner)
Igår:
Cyklade jag genom morgonen med kents "Flen/Paris". Sådär så att det tar tag i hela kroppen.
Den där känslan av att allt är värdefullt. Suveränt.
Inte som idag, när allt var platt. Endimensionellt. Bara yta.
Gick jag på mjuka tak och hyllade gentlemän. Speciellt sådana som inte har någon baktanke.
Kunde jag inte backa med kärra bak på sittgräsklipparen. Det kunde jag idag.
Idag:
Höjdpunkterna idag var en gammal man med en tobak i munnen som frågade vad han undrade (det ska jag också börja göra) och rooibos te med varma smörgåsar (efter ombytetet till torra kläder).
Men sanningen är: Jag är rädd för att bli vuxen. Jag är rädd för vardagen.
Jag drömmer om sömn och en kropp som inte värker (men jag blir ju stark åtminstone).
Cyklade jag genom morgonen med kents "Flen/Paris". Sådär så att det tar tag i hela kroppen.
Den där känslan av att allt är värdefullt. Suveränt.
Inte som idag, när allt var platt. Endimensionellt. Bara yta.
Gick jag på mjuka tak och hyllade gentlemän. Speciellt sådana som inte har någon baktanke.
Kunde jag inte backa med kärra bak på sittgräsklipparen. Det kunde jag idag.
Idag:
Höjdpunkterna idag var en gammal man med en tobak i munnen som frågade vad han undrade (det ska jag också börja göra) och rooibos te med varma smörgåsar (efter ombytetet till torra kläder).
Men sanningen är: Jag är rädd för att bli vuxen. Jag är rädd för vardagen.
Jag drömmer om sömn och en kropp som inte värker (men jag blir ju stark åtminstone).
Kommentarer
Trackback
