ColorsOfTheWind

Veckorna har blivit korta. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det.
Jag vet överhuvudtaget inte vad jag håller på med.
Detaljer i vardagen både njuter jag av och förbannar.

Ljuset njuter jag av. Tack vare ljuset spelar det inte så stor roll
att jag inte vet vad jag håller på med.
Som att kunna gå på toaletten utan att tända lampan (så sparar man lite ström samtidigt)
eller att duscha i solsken. Fantastiskt. (Men nej, man ser inte in till duschen utifrån.)

Men detaljer som vad som kommer ur människors munnar,
vilka ord och resonemang de/vi spyr ut dagligen
står mig upp i halsen. Allt är så skrattretande och sorgligt att jag inte vet hur jag ska bete mig.
Mest sväljer jag ner mina egna ord och skakar lite lätt på huvudet.

Men nu har jag lånat LOST säsong 4 av Dadi och kan lätt fly verkligheten och vardagen
tillsammans med systern med det brutna nyckelbenet.

Och för en stund lyckades bästebror smitta mig med sitt goda (nästan sinnessjuka) humör
och Annelies länk (http://www.youtube.com/watch?v=2nkXec0V6w4) fick mig att le och längta lite framåt.