Får jag hoppa över orden om hur vädret kan förändras?

Jag har sått det där fröet igen,
och jag är lika oförberedd och försvarslös den här gången.

Jag känner hur en giftig växt har slagit rot i magen,
jag känner hur den växer,
upp i halsen, gör det svårt att svälja.
Jag känner hur den när sig på tankarna
jag inte kan låta bli att tänka.
Jag känner hur den sprider besvikelse och frustration i hela kroppen,
hur den slingrar sig enda ut i fingertopparna.

Jag kan inte låta bli att bläddra bland bilder av nutid som har försvunnit
och bilder som jag målar upp i min fantasi,
som inte har existerat ännu.
Och de gör mig vemodig, för inga av dem är verklighet nu.

Jag flyr till böckerna (Westö) och känslorna i någon annas ord
och till människorna i en skrattvänlig miljö.
För att distraheras. För att skjuta upp behovet av svar.

(jag misslyckades med en länk till 'Säkert! - Får jag')

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0