Frustrerad fegis (vem skulle tacka nej?)

Igår var det ett år sedan.
Ett år sedan rädslan var befogad.
Idag är det ett år sedan jag skrev
om hur jag befann mig i en hopplösthet och inte kunde andas någonstans.
Tiden jag önskade att skulle gå
gick
har gått.
Nu är ditt ansikte bara bekant i någon annans
och av det där som gjorde ont lämnade bara fina minnen kvar
i en sorgsen dimma (det är länge sedan jag såg klart).

Eller om jag inte vore jag (/inte hela sanningen):

Igår gled jag runt i filmen vi ofrivilligt är en del av
i plastbilen (den gröna skönheten) som har återvänt
efter 2 ½ år på annan ort.
En resa i tiden, och jag är 15 år igen.
Den här scenen: Vi dricker kaffe vid St1 och blickar ut över småstadstorget.
JAG TRIVS. 15-åringen är lite klokare ändå.
Idag är det bara måndag.
I oärlighetens namn.
Det blev fel (jag kan inte förmå mig).

Förstår du inte?
Jag vill inte (kan inte) använda fraser som
"jag är kär i dig".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0