äntligen

Vinst mot fegheten
på ett fegt sätt.
Lättnaden och stoltheten kysser varandra,
skålar med ärligheten,
men jag står vid sidan om och vet inget alls,
undrar vad som ska hända nu.

Gårdagskvällen var oslagbar.
Ord som aldrig tar slut
i en suverän öppenhet
i suveränt sällskap
på en suverän bilfärd.
VÄLMÅENDE.
Du har fattats oss, fattats mig.
Tack hörni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0