förbannat långt Ner (nuet är förädiskt)

Och så sitter jag på golvet och vet varken in eller ut,
vill försvinna bort, åt vilket håll?
Eller bara sitta här. Jag kan ändå inte förmå mig att resa mig upp.
Nu får tiden gärna försvinna åt alla helvetes håll.
Jag återanvänder mina egna ord; Jag vill inte ha Nu, och jag vill inte ha Imorgon.
och tänker: hur fan hamnade jag här igen?
Att tänka på saknaden gör mig illamående.

(Men jag är så oerhört tacksam för era ord och era planer.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0