ColorsOfTheWind

Hur det var?

Poängen ligger i att det inte går att beskriva.
Jag har försökt,
på en sten vid havet
har jag letat och letat
genom mitt språk
men allting låter så högtravande högtidligt.
Är jag sådan?

Men ramarna, omslagen, bilderna:

Jag
i blåa gummistövlar
i skogen i en liten bastustuga
i blåbärsriset
i vattnet
i solnedgången
på en sten vid Havet

i mommo & moffas kök:
kantarellguld mommo och mig emellan
11 limpsmörgåsar i min mage
och hon värmer glassen i mikron

och en moffa
som dyker upp med en yxa
hugger sönder halva väggen
och ut väller jättemyrorna i tusental

Och trots att det handlade om mig
på omtumlande stigar
så kommer jag minnas dig
som en trygghet
under de där nätterna med myrbrand och myrregn i väggarna.