Min romans med sommaren är slut

I spoke too soon,
var det min idé att ta ut saker i förskott? (Sånt gör ju inte jag?)

Det har varit morgon länge redan när vi tappar bort oss i kvarteret. Vi hittar slutligen till en soffa, på fjärdedelen jag erhåller hinner drömmarna ikapp mig. Nu har mitt undermedvetna blivit förtjusta i er, och jag hinner tänka "utan trasslet blir det trist" innan vi springer till bussen. Och är inte det här så förjävligt att det nästan blir roligt? En halv minut till godo men inga pengar. Nejnejnejnejnejnej. Men så tackolov finns det en busschaufför som trots sin hånfullhet förtjänar en puss (men inget trallalala). Jag har en timme på mig sedan att spela upp filmen om "Nattens förvrängning och förbaskat äckligt vin och VAD håller jag nu riktigt på med?!" bakom stängda ögonlock. Jag väljer själv hur jag klipper ihop olika scener; dansandet, sju personer i en bil efter en efterfest och PANG så kastas telefonen i golvet. Men vem fan har skrivit replikerna? Jag dränker allt med musik, för det är så man romantiserar, mina damer och herrar! Sådana är de vackraste lögnerna. Ett dygn tidigare vaknade jag på en uppblåst madrass i en angenäm absurdhet (jag skrattade mig till sömns) och då kändes det inte alls så här, på tok, upp åt väggarna, -du steg snett! Kameran zoomar in på klackarna mot kullerstensgatorna. Men självklart vet jag ju det redan innan du uttalar det;
-sommaren måste ta slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0