ColorsOfTheWind

Det är inte samma berättelse från och med nu, eller igår, eller då, eller ens dagen innan.
Jag kan inte KÄNNA efter.
Nyckeln till barskåpet (med mina dagböcker i) har försvunnit, som så mycket annat.
Jag vet inte, för jag har TAPPAT BORT någonting, orden igen?
Jag har tappat bort nyckeln till vuxenskåpet.
Det här vet jag: Gåshuden & Jag. Och ett léende ut i tomma intet.

Vad man ser: Kassar med tomflaskor & burkar, fläckar av blåbärsbål och blåmärken på höften.
Men det känns bättre att falla (slå i golvet, slå i golvet) när någon tar emot en.

Det var sådana detaljer jag menade, då, i suvernitetens bästa nu.

Den här gången vågar jag inte tänka alls. Jag är rädd för att det inte finns någon balans.
Jag vrider och vänder på betydelsen av att kasta bort, men jag förstår inte
vad som är befrielse och vad som är förlust. Någon annan måste veta, välja, våga rubba balansen.
Spolar kasetten bakåt om och om igen, spolarspolar, tillslut blir allt otydligt, SÖNDERspelat.

Håkan Hellström – Aprilhimlen
En helt annan betydelse när jag var 14-år, nästan så att jag saknar den.
Jag bygger ingen dröm den här gången.