En kärleksförklaring (och huvuden)

Jag älskar Hösten
för att den får allt att gå åt helvete inuti mig
förstärker allt åt alla håll
och jag gör mig så illa
och jag blir så lycklig

Och den där ljudvärlden når mig igen,
jag älskar att hitta tillbaka till Radiohead.

Men också: Jag är ute och åker bil med feberhuvudet och Pixies.

Och du säger att jag ska vara ärlig
och kallar det för konst.
Men jag är rädd för att det bara handlar om
att stirra på sig själv i spegeln och säga:
-Du tillskriver dig själv för stor betydelse!

Plötsligt har jag tappat huvudet i marängröran
och jag bara
-Jag tycker om att höra din röst.
Åhå!
Men jag vet att det aldrig kommer att bli poesi på mina omvägar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0