Kung, säl, pingvin, fladdermus, mink och framförallt gul. Och en vän med avloppsfirma.
Oj, det börjar vara längesen jag skrev! Jag har int riktigt orkat och tiden går så snabbt (när man har roligt, för det har jag faktiskt), men nu fick jag lust att skriva. Fast jag egentligen inte har tid.
Thailand var fantastico och benissimo, eller säger man molto bene? (Kolla, jag övar ju visst! Eh, jag har italienska prov i morgon, som jag har skjutit upp i 4 veckor nu... Och titta så duktig jag är, sitter här i stället för att plugga, nåjaa) Jag kan nästan inte sätta ord på hur bra det var! Jag vet inte vad som var underbarast; naturen, människorna, maten, doften, ledigheten (latheten), havet eller värmen! Tyvärr kan jag inte säga vädret, visst såg vi solen och det var varmt! Och jag lyckades faktiskt bli brun (nu är jag väl mera gul)! Men en hel vecka ville det envisas med att regna åtminstone en gång per dag. Usch, sånt får man nog av här hemma. Fast, jag antar att de skulle ha blivit för mycket sol annars, dessutom var det ganska mysigt att vandra hemmåt (jaa, jag började faktiskt kalla hotellet för hemma) barfota från stranden i regnet, i skenet från gatlyktorna och restauranger och sjunga sånger med mio famiglia. :D Sen var det ju väldigt billigt också! Jag blev kär i T-skjortot till höger och vänster, fick med mig några hem också (puss på the beatles paijtan), och cd-skivor, och skor! På minus sidan var väl att det blev lite tråkigt, med bara familjen och när brorsan inte var med heller. Men det positiva övervägde! Vi var till Thailand ifjol också, men då var vi till norra Thailand, och det var en helt annan upplevelse! Jaa, vi var ju alltså till Khao Lak detta året. :D I Khao Lak kom man ännu närmare verkligheten. Det var ju också ett av områdena som drabbades av tsunamin, och man blev berörd av att befinna sig där, se spåren, höra människorna berätta. Ett minne för livet! Och jag saknar det, det gör jag verkligen! Och jag skulle vilja dela med mig av det, visa mina vänner, för att se foton eller höra någon berätta är ju låångt i från samma sak! Nog om Thailand, iaf för i dag.
Överlag går allt så lätt nu, det ända jag behöver bekymmra mig om är att läsa till mopokortet, och det är faktiskt inte så jobbigt, men jag är så slö! Det har gått 2 månader nu sen jag blev 15, jag borde ta mig i kragen, och det ska jag göra, om det går som planerat skriver jag det nästa vecka. :) Skolåret börjar gå mot sitt slut, vilket jag har väldigt svårt att fatta, det känns som att vi just började åttan! Visst är jag helt inställd på sommar och vill ha sommarlov, men det går för snabbt, jag vill inte gå ut åttan. Jag vill inte att högstaditiden ska ta slut! Det är så lätt och bekymmerslöst, och jag har mina vänner samlade på ett ställe. Fast det här tar jag nästa år, när paniken växer över att det faktiskt tar slut. Just nu är det bara en sak som inte riktigt, ja, funkar, det är som en liten sten i skon. Eller nej, mer som nånting som sträcks fram precis utom räckhåll, som är otroligt irriterande att man inte når! Och ja, det kanske hänger på mig, det kanske är jag som har för korta armar, men kan det ändå inte sträckas fram lite närmare mig, bara lite? Jaja, det märks att det börjar vara vår, och jag är trött och rastlös hela tiden! Och nu kom jag på att jag måste köpa en fotboll och That'70'show serien på dvd (fotbollen på grund av våren ---> sommaren och spring i benen, That'70'show bara för att det är brabra!)! Påsken var riktigt bra i år. :D Oj, vad jag hoppar mellan ämnen. Jag uppskattar er som gör min vardag, vill jag ännu säga! Och jag har en kännsla av att vi bara blir sjukare (och ja, cp är en muskelsjukdom). Nej, nu måste jag börja plugga!
Shubli!
Thailand var fantastico och benissimo, eller säger man molto bene? (Kolla, jag övar ju visst! Eh, jag har italienska prov i morgon, som jag har skjutit upp i 4 veckor nu... Och titta så duktig jag är, sitter här i stället för att plugga, nåjaa) Jag kan nästan inte sätta ord på hur bra det var! Jag vet inte vad som var underbarast; naturen, människorna, maten, doften, ledigheten (latheten), havet eller värmen! Tyvärr kan jag inte säga vädret, visst såg vi solen och det var varmt! Och jag lyckades faktiskt bli brun (nu är jag väl mera gul)! Men en hel vecka ville det envisas med att regna åtminstone en gång per dag. Usch, sånt får man nog av här hemma. Fast, jag antar att de skulle ha blivit för mycket sol annars, dessutom var det ganska mysigt att vandra hemmåt (jaa, jag började faktiskt kalla hotellet för hemma) barfota från stranden i regnet, i skenet från gatlyktorna och restauranger och sjunga sånger med mio famiglia. :D Sen var det ju väldigt billigt också! Jag blev kär i T-skjortot till höger och vänster, fick med mig några hem också (puss på the beatles paijtan), och cd-skivor, och skor! På minus sidan var väl att det blev lite tråkigt, med bara familjen och när brorsan inte var med heller. Men det positiva övervägde! Vi var till Thailand ifjol också, men då var vi till norra Thailand, och det var en helt annan upplevelse! Jaa, vi var ju alltså till Khao Lak detta året. :D I Khao Lak kom man ännu närmare verkligheten. Det var ju också ett av områdena som drabbades av tsunamin, och man blev berörd av att befinna sig där, se spåren, höra människorna berätta. Ett minne för livet! Och jag saknar det, det gör jag verkligen! Och jag skulle vilja dela med mig av det, visa mina vänner, för att se foton eller höra någon berätta är ju låångt i från samma sak! Nog om Thailand, iaf för i dag.
Överlag går allt så lätt nu, det ända jag behöver bekymmra mig om är att läsa till mopokortet, och det är faktiskt inte så jobbigt, men jag är så slö! Det har gått 2 månader nu sen jag blev 15, jag borde ta mig i kragen, och det ska jag göra, om det går som planerat skriver jag det nästa vecka. :) Skolåret börjar gå mot sitt slut, vilket jag har väldigt svårt att fatta, det känns som att vi just började åttan! Visst är jag helt inställd på sommar och vill ha sommarlov, men det går för snabbt, jag vill inte gå ut åttan. Jag vill inte att högstaditiden ska ta slut! Det är så lätt och bekymmerslöst, och jag har mina vänner samlade på ett ställe. Fast det här tar jag nästa år, när paniken växer över att det faktiskt tar slut. Just nu är det bara en sak som inte riktigt, ja, funkar, det är som en liten sten i skon. Eller nej, mer som nånting som sträcks fram precis utom räckhåll, som är otroligt irriterande att man inte når! Och ja, det kanske hänger på mig, det kanske är jag som har för korta armar, men kan det ändå inte sträckas fram lite närmare mig, bara lite? Jaja, det märks att det börjar vara vår, och jag är trött och rastlös hela tiden! Och nu kom jag på att jag måste köpa en fotboll och That'70'show serien på dvd (fotbollen på grund av våren ---> sommaren och spring i benen, That'70'show bara för att det är brabra!)! Påsken var riktigt bra i år. :D Oj, vad jag hoppar mellan ämnen. Jag uppskattar er som gör min vardag, vill jag ännu säga! Och jag har en kännsla av att vi bara blir sjukare (och ja, cp är en muskelsjukdom). Nej, nu måste jag börja plugga!
Shubli!
Kommentarer
Trackback
