Att tänka är tydligen svårare än man tror?

En sak jag började fundera på i dag när jag lyssnade på radio på jobbet (alltså jag har nog funderat på det förut, ganska ofta, men jag kom att tänka på det då) var uttrycket: "Men tänk på vad det sänder ut för budskap/meddelande till unga människor (eller varför inte människor överlag)."  Jaha? Ja det kan väl vara bra att tänka på och så men så länge man tänker lite själv, tänker efter spelar det väl inte så stor roll vad som blir sagt? Eller njaa, men jag menar bara att om man själv har lite förstånd och ifrågasätter saker kan man ju själv välja vad man lyssnar och tror på. Men det som förvånar och skrämmer mig är hur lite folk faktiskt tänker själva, tänker efter och ifrågasätter! Jag tror faktiskt att världen skulle vara ett bättre ställe då (+ lite mera medlidande kanske också skulle behövas). Därför vet jag inte riktigt om jag tycker att religon och tro är en så bra sak (jo, kanske till en viss gräns), jag menar t.ex. självmordsbombare, hur hjärntvättad måste man inte vara för att döda sig själv och en massa andra (oskyldiga?) männsikor för att det är "Guds vilja"?! Ibland tycker jag bara att vissa saker inom religion kanske är lite föråldrat och att man kanske borde tänka lite längre än näsan är lång.

Och rasism är ju ett bra exempel också, om man är rasist då har man nog inte riktigt låtit hjärnan styra, då är det nog nåt märkligt hat som spelar in, vad är hat egentligen? Jag tycker att rasism känns väldigt gammalmodigt och korkat! Högst ogenomtänkt att hata någon för dens hudfärg, det är ju bara korkat? Det känns ju lite som när man förut trodde att jorden var platt, vem tror egentligen på nåt sånt fortfarande, när vi har fått bevisat att så är inte fallet? Samma sak är det ju med det här, nej, mörkhyade är inte mindre intelligenta osv. Det är ju sjukt att sånt lever kvar. Eller varför inte andra vägen, det är väl inte bara ljushyade som är rasister. Eller hatet kanske faller på asiater? Överlag blir ja otroligt trött när folk drar alla under samma kam; alla muslimer är terrorister, eller här i min närhet, i grannstaden är alla dumma i huvudet eller dajjor eller nåt annat. Eh? Sånt känns bara jobbigt och obildat.

Och mobbning, vad har männsikan som blir mobbad egentligen gjort, som hon/han förtjänar att lida för?? Det jag vill säga är helt enkelt att alla borde ta och tänka lite längre än näsan är lång så kanske man kan undvika en hel del lidande. Fast givetvis skulle det ju också underlätta om alla faktiskt skulle ta och gräva fram sitt samvete och meddlidande.

Jaa, sånt funderade jag på medan jag stod och målade i dag, sista dagen på arbetet! Jag är ledig! Nu ska det bli sommarlov på riktigt! Och nu ska jag hoppa (kanske inte hoppa, kan vara farligt har jag hört, men det är ju också det mesta här i världen) i duschen! Och sen bege mig till Annelies, för hon har kommit hem från Hesa! :D

Allting känns så jävla underbart!

Jaa, för att citera Björn Rosenström av alla människor. :D



Jag älskar SOLEN och att jogga! Och nej, jag överdriver inte! :D
Nu är jag nyduschad och glad och sommaren är varmt välkommen tillbaka!

Återfunnen

Jag måste bara meddela att jag äntligen har insett att det ju är jag som är "the lucky one" (hur ska man uttrycka det på svenska utan att det låter konstigt och ovant?)! Och att jag ska vara glad, och det är jag, jag är genuint glad! :D

Och jag tror att jag glömde bort för ett tag vem jag är (okej, det kanske jag fortfarande håller på och upptäcker) och hur jag fungerar. Och minnen är bra, när man väl nöjer sig med att det är allt de är. Så det passar jag också på att meddela, att jag nu är återfunnen. :)

USCH, med betoning på usch

Jag är så otroligt irriterad på allt och inget! Jävlajävla regn som gör allt ännu värre. Jag förgås av att sitta här hemma, så brukar det aldrig kännas, men jag vill bara göra nånting.
Den här sommarn håller ju på att rinna bort med regnet. Och jag ser negativt på precis allt just nu, vilket också känns lite obekant. Men varför kan det inte bara gå vägen för en gångs skull?! Varför har det som regel att förstöra för mig? Nej, okej, nu kanske jag överdriver, men så känns det verkligen just nu.
Och om vi skulle kunna få tillbaks mopedbilen från service förrän jag har skrivit bilkörkortet skulle det ju vara bra... Heh. Så skulle jag iaf kunna ta mig nånstans utan att bli genomblöt och förkyld. Vi har fått en annan att köra med så länge, men eftersom den har nåt fel med ackan  så får jag bara köra med den när jag verkligen måste, d.v.s. aldrig.
Och det känns som att jag inte har nåt att se fram emot och det skrämmer mig, varför ska allt vara skit nu, det är ju sommar! Eller det kanske man inte med bästa vilja kan påstå, men sommarlov iaf! <och inget blir bättre av att jag är tröttröttrött. När ska jag äntligen få vila/sova ut? Aldrig? Man kan lugnt säga att jag har en dåligdålig dag!

Söndagskänslor? Ge mig musik

Helgen har varit helt bra, på fredags kvällen hade min kusin kalas och sen cyklade jag och Sara till Elins i kvällssolen. Där hade vi riktigt trevligt och roligt som vanligt! Men med en dos av allvar också. Vi kollade film; Hata Göteborg, det var väl inte det bästa jag har sett men nåjaa. :) Vi satt och pratade till en klockan ett och jag antar att vi skulle ha kunnat fortsätta hur länge som helst, men jag blev tvungen att ge mig och cykla hem för att orka upp och jobba. Fast de 5 timmarna sömn räckte nog inte riktigt... På lördagen var jag slöö. På kvällen åt jag rått kött, eller nej, köttet var rått så jag åt inget av det och grillad majs, mums! Sen bar det av till Soklot, jag satt på med Janne, min jacka luktar avgas. Vi for till Bos, :) och jag blev attakerad av eitergaddar (öh, skrivs det så? Jag tror inte att jag nån gång har sett det skrivet). Men Soklot var fint i kvällssolen. :) Sen tillbringade vi resten av kvällen vid Annelies. :) Jag sov där sen.

Men hela tiden kryper frustrationen runt i mig och behovet av något nytt bara växer. Och det gammla kryper också runt i mig, det vill jag bara ha ut, bort. Bara jag skulle få skälla ut dig eller vad som helst, få det ur systemet!
Jag behöver nåt att se framemot! Midsommarplanerna kommer antagligen att gå i stöpet (stöpet? skita sig, planerna kommer skita sig) men jag ska väl ha trevligt iallafall.

Jag vill ha den där känslan, den där känslan som jag är rädd för, som gör mig sårbar, men jag vill inte vara sårbar. Jag vill äta kakan och behålla den, eller hur man säger. Jag vill ha tur också, och tid, när jag ändå ber om saker.

Uppe bland molnen (sommarlov)

Ojoj vad länge sen jag skrev, och det är ju lite fel med tanke på att det är sommarlov nu så jag har ju tid, medans när det var provperiod skrev jag fast jag inte hade tid. Nåjaa, nu skriver jag, och jag sitter ute i solen och skriver. :O Jag har nämligen inskaffat en lap top, eller fått, som min bror avundsjukt och envist påpekar åt alla som lyssnar. Ja okej, jag har väl "fått" den, som tidig konfirmationspresent. Men från början skulle jag faktiskt betala hela själv, nu betalar jag väl en liten summa, snart nångång.

Såhär tror jag att det doftar i himmelriket (inte för att jag tror på att nåt sånt finns men iaf), av kaffe och SOMMAR. Jag sitter nämligen och dricker kaffe och äter marie kex. :D Solen är tyvärr ingen självklarhet, den har varit försvunnen ett tag, men nu sitter jag här med shorts och linne, även om några äckliga moln hela tiden finns i närheten. Egentligen har det inte gjort mig så mycket, jag har jobbat och sovit mest och regn kan vara rätt mysigt också.

Avslutningen känns mycket länge sen och tiden stannar ju inte upp fast det är sommarlov, tvärtom går den alldeles för snabbt! Ja hursomhelst så var den trevlig och det första jag sa till min mami o. papi när jag kom hem var: -Alltså ni kan int fösta hu nöjd ja e över betygen! Det var faktiskt en glad överraskning den dagen. Sen for vi på examenskaffe till Brännbackas. :) Och fint o. varmt väder hela dagen! Kvällen blev också helt lyckad, jag hade roligt iaf! :D Inte helt nyktert som det var tänkt (från min sida) men jag är ju bara ung en gång eller nåt sånt.

Det känns lite slappt att jag inte har nåt inplanerat för i sommar men ganska skönt också. Fast det hade suttit ganska bra med nån festival inplanerad men nåjaa. Rippi läger i slutet av sommarn, jag ser faktiskt lite fram emot det, även fast jag försöker att inte göra det, eftersom det somsagt är i slutet av sommarn och lovet vill jag helst inte att ska ta slut. Summer for life (om jag ska vara lite naiv och inte tänka så långt)! Just nu känns det så. Nu är det helg! Jag vill hitta på nåt! Även om jag ska jobba imorgon, men det klarar jag nog med för lite sömn en dag. I juli ska jag inte komma hem alls, för då är jag ledig! Eller okej, kanske nog, men sommarnätterna är för ljusa och mysiga för att sovas bort helt.

Nu är jag förvånad! Här sitter jag ute i shorts med datorn i knät och det har inte börjat regna eller blåsa onaturligt hårt! Det är ju nästan otroligt när jag är så här utmanande att inga högre makter (ja, det tror jag faktiskt på) har bestämt sig för att inte föstöra för mig.  Molnen har faktiskt blåst bort nån annanstans. :O Jag måste nog använda uttrycket 'Livet leker' när jag sitter här nyduschad och hör på Disney soundtrack, kärlek på Disney! Och jag måste nog också citera mig själv (fast jag minns inte om jag har delat med mig av den dikten eller inte men nåjaa): Vi är här nu, Vi är mitt uppe i livet! För så känns det verkligen och ungdomsåren tänker jag njuta av, allt är så enkelt nu. Jaha, det här blev ganska omotiverat, men jag har ju skrivit iaf. Och just nu lyssnar jag faktiskt på en låt som får lite flummigt sammanfatta det här: Cindy Lauper - Heaven is a place on earth.

Okej, en sista sak som jag kom att tänka på nu, haha, att när jag var vid Annelies här om dagen läste jag i hennes nån gammal vänner-bok som jag hade skrivit i när jag skulle börja fyran, eller femman? Och jag läste nåt som jag tyckte var lite komiskt: Din högsta önskan? : Korv. Ojdå. :O Fast det visade sig att jag hade skrivit på fel rad och dragit en pil till följande fråga; Favorit maträtt? Jag skrev aldrig nåt annat svar på högsta önskan tydligen, men jag undrar om jag överthuvudtaget har nån, nu? Jag tror inte det, jag låter livet ha sin gång, visst brukar jag ibland önska mig saker, typ när klockradion visar 22:22, det är en såndär konstig vana jag har. Men annars nej, när jag slutade tro på julgubben blev det också ganska onödigt att önska sig saker. Men fred på jorden skulle ju inte sitta helt fel, för någon. Nej nu slutar jag skriva! Heipps, ha en trevlig solig dag!


RSS 2.0