Är det på riktigt eller drömmer jag?

Jag vaknade med hud mot hud. Gränsen mellan sova och vakna var skönt suddig.
Den här känslan är ny. Jag vill behålla den.
Men jag vet fortfarande inte hur man ler.
Duschvattnet blev oranget av hårfärg. Och söndagen försökte sig på ett hån.
Jag promenerade genom kvällssolen och sjöng med i Håkans låtar.
Känslan av höst finns i luften, den gör mig glad.
Och jag undrar fortfarande vem som har bestämt reglerna. Och varför de ska följas.
Men jag mår bra och jag gör det jag vill. Nu.

(kent)

Mitt hår doftar som du.

Djungelvrål

I måndags gick jag längs soliga kvällsgator och åt glass. På väg, fast utan brådska.
Jag mötte en människa från en annan tid av livet, jag hälsade glatt med musiken i öronen.
Han kände inte igen mig. Men allt kändes lika lekande lätt som då, förr.
Jag gick och tänkte: "Liivi e så satans chill!" Satan lät lite väl. Fult. Men det styrkte orden.
För jag mådde så finemang-bra! Inte ens upptäckten av glassfläckar på mina kläder gjorde något.

I dag har jag spenderat tiden i "päärolandi", det var smutsigt, dammigt och svettigt.
Nu är jag nyduschad och fortsätter leva i min förnekelse till att jag är "lanttis". Icke då.
Nu ska ut i solen och läsa "Jack" och äta lösgodis. Och sommarlovet är precis som det ska vara.

RSS 2.0