(Så nära får ingen gå)

Det där barnet som dyker upp ibland.
Ett litet huttrande barn,
alldeles missplacerat. Brännskadat.
Med Osäkerheten i ögonen.
Ställer en ljudlös fråga, undrar och undrar.
Men som sedan bleknar bort och försvinner.
Jag vet inte vad det vill av mig.

Inomhus
höstkyla enda in i ryggraden.
Minusgraderna kryper in i hjärnan.


Sedan det där jag inte skriver,          och efteråt:
landar jag mjukt på mage i ett älskvärt tillstånd.
Det där mellan vakna och somna,
när verkligheten bara ÄR ett ord.
"verkligen"-orden&melodierna överallt,
tränger in genom huden,
jag andas ut dem.
Den varma drömmen, den drömska värmen.
Det är det odelbara jag vill dela.

Utomhus
höstkylan en lättnad.
SYRE i lungorna.
Jag springer tillbaka värmen
och älskar rörelsen & rytmen.



(Det nästbästa jag har fått i år (efter nya drömfina vänner) är minsann springskorna.)

maailma on vain idioottien paraati

Äpplena exploderar på träden.
Och musiken finns i luften.



Jag ska lära mig finska nu:
http://www.youtube.com/watch?v=Ve6Rd0G4TK0
(tacksamt)

Och eftersom illustrationerna påminde mig,
så passar jag på att dela med mig av en rysk favorit:
http://www.youtube.com/watch?v=rwhSQVY4HJw&feature=related



Du var solskenet

Jo, det kändes. Som ett hål i magen
och ett hånskratt som tuggade på hålets kanter.
Och jag vågade inte be om den där kramen.
Men sedan kom helgen.

Den började på torsdagen med kultur och FEELIS.
Musiken, Hybris
och jag dansade, vi dansade.
springa med bilar, dansa på gator

Juthbacka marknad,
KORVEN RULLAR (sälen klappar)
och kvällen tillbringades med sköna människor.
Honungsvatten när kylan smög sig på.
Jag gick i väg med mitt hej och åren flöt ihop.
Alla personerna, återseendena på samma plats.
En kram och ett tack.

Jag har tänkt på dig,
och så dyker du upp i regnet, står under mitt paraply
och jag är glad att se dig.
Cigaretterna viskar om magcancer
och jag står imponerad framför scenen.
-Ankara var awesome.
Huden genom jackorna, ännu en kram.
Kvällen avslutades med té & äppelpaj.

racing rats

Come on now
You knew you were lost
But you carried on anyway
Oh come on now
You knew you had no time
But you let the day drift away


Känslan är för stor för kroppen,
den tränger ut genom ögonhålorna
och jag flämtar till, överväldigad.
Ett väldigt behov av att springa i kapp, eller ifrån.
En version av lycka, alldeles gratis.

Jag älskar hösten. Älskade älskade höst.

Detta läsår ska jag ta mig tid att ligga på marken oftare.

trots flickfnittret

Vi måste börja GÖRA mer.
Orden är för tomma.


Jag läser Elsa Boströms tankar under sommarsolen och andas frisk höstdoft.
Fortsättningen blir nog mindre besk. Ska jag se.

värmen



filmen var suverän
underbara 60-tal ändå

limonad vid Brostugan och kaffe på balkongen

snurrar i cirkeln

Jag försöker se mig själv i dimman, genom din kameralins. På fotografiet är allt svart & vitt.
ett skratt och en fras på standardsvenska och jag ser hans ansikte framför mig
Vi pratar om åren och människorna som försvann, plötsligt har jag inget minne av mig själv.
det är ett år sedan nu, den här veckan, som avslutades med en tidig morgon, våra händer i en kyrkbänk

Det är en fin historia.
Orden: "jag bryr mig inte längre" klingar falskt med tårarna som rinner i ansiktet.
Men det var ett viktigt kapitel.
Ibland berättar jag för att bevisa att det har existerat.
Men det bevisar ingenting. Fantasi. Inbillning. Och vad spelar det för roll?

Jag betraktar dig i smyg, men jag kan inte förklara.
Och det gör lite ont att ni inte kan förstå.

må aldrig dåligt, berätta inte vad som är fel
allt är bra, finemang, det är min inställning det är fel på
Jag är så förbannat negativ.
håna mig lite, riv upp såren lite

Allt det där som hade tinat upp i magen.
Allt det där som sommaren hade dansat bort.


med nattens stjärnfall i magen

Vi dricker kaffe
och jag färgar ditt hår.
Vi promenerar längs Skogsvägen,
röda gummistövlar.
-En älg!
Blickstilla, blickstilla.
Miljön, känslan och personen flyter ihop
till det ultimata. Aldrig förr har orden svävat så lätt i luften mellan oss.
(Fast du vet, det fanns en tyngd i det vi sa.)
Och jag menar det du säger, men det kommer sig inte naturligt för mig.

Men så du vet, det hamnar i rummet med fina stunder som man minns.
Fina personer som jag minns.

Idag har jag bakat bröd på flera olika mjöl och frön,
tvättat kläder för hand, smörjt in mina tre par läderskor,
lyssnat på the mars volta och cyklat.
Jag trivdes.
(Dessutom gjorde jag klart min halsduk igår, jag kommer att klara mig galant som mommo.)






I måndags åkte jag buss till Vasa med Anna
och vi skaffade oss nya piercingar. Nåjs.
Kvällen spenderades med bananté och en blandning Larsmo-
och Nykarlebymänniskor i regn.




Avskedet (Adjö Sommar, adjö salta hud)

Sällskapet i frihetshuset och té på verandan ryckte upp mig.
Stormen väckte mig, väckte en skräckblandad förtjusning.

cyklade hem i en muminbok på natten
vi skrek upprymt när vinden fick oss att stå stilla i farten
äntligen liten och imponerad MITTI vindens rop och viskningar
under de enorma trädens vajande
och alldeles innan: tomma gator och ett flytande oranget sken
Allting så befriande mäktigt och älskvärt.

Och trots längtan efter hösten så smakar sommaren som den ska,
blåbärspaj & kaffe.
Dina smala fräkniga armar och händer
och jag är som du. kloka du.
Och jag förstår varför jag är jag (detta flytande kaotiska begrepp).

och igen, kvällarna i frihetshuset (russian & persian earl grey)
människorna, VÄNNERNA
och en dreglande hundvalp

En dag vid Havet.
Havet & lugnet.
Du. Ni. och kylväskan med baguetter & bullar.

Sommaren är tillräcklig redan innan Inwest spelet tar fram våra sämre sidor.
En vecka kvar och hösten är välkommen.

solblekta vita hårstrån på vackra armar,
aldrig några känslor på tungan


stick nålar i ögonen (tål inte ens spikar genom kinden)

Den dämpade dagen
Illamående, IllaMående
tystnad och bomull
Ryck upp mig. VÄCK MIG.

och alla filmerna
vaken om nätterna
innanför ögonlocken
vackra höstbilder, naken hud
som jag trodde att jag hade glömt

Igår:
Poesi på gräsmattan
och Smala Sussie
med suveränt sällskap och äckliga popcorn

Utkast: Juli 23, 2010

Liten & Rädd
Obehaglig till mods
med en älskvärd hud
Hur enkelt går det hål?

Jag får allting att handla om mig.
Förlåtförlåt.

Tre pusselbitar om natten.
Tre bilder som inte passar ihop.
Vilken blir helheten då?

istället för orden som uteblev

Några bilder från "tiden går fort när man har roligt":

MUSE, var givetvis en upplevelse! Underbart.
Även om jag hade lite svårt att befinna mig i ögonblicket.















på tåg. åker tåg.





Gardenpaarty (med snobbig accent), suverän kväll.



Bror blev stor, vi firade hans 20 år.



RUISROCK



Regina Spektor

THE ARK

Belle and Sebastian





Ginger Ninja



Ensamliv vid villan










känner med huden (flyter bort rädslan)

och jag hoppas att vi sitter runt ett köksbord med våra tékoppar som pensionärer också
Reder ut släktskap och skrattar åt dumheten.
Kusinen ger mig en vecka till. Tid är en fantastisk gåva.
Villadoften, bastubad och simma i solnedgångsvatten i bästa sällskap
drar mig ur tiden som försvinner, som suger andningen och impulserna ur en.
Plötsligt så självklart med just nu.
Njuta av grillad mat, grilla marshmallows över stearinljus, skrattaskratta och dansa till radion i natten.
värmer hjärtat varmt,
ville stanna i igår, bara sitta och lyssna på er när ni sjunger, sjunga med, njuta av rösterna.

RSS 2.0