Jag skrev en gång: vi har aldrig exicterat

Idag har jag inget början.
Nuförtiden kan jag beskriva mig med ordet "duktig", men inte så mycket mer.
För att vara en ordningsam person har jag slarvat bort väldigt mycket.
Allt från delar av mig själv till människor i min närhet och längre bort.

En mästare på att inte känna folk jag känner.
Med en läckande läpp.
(Fast något återvände med hålet)

Idag fick jag tillbaka det du lånade (i en annan tid),
nu finns det absolut inga fler kapitel.
I epilogen går jag med skatorna på februarivägen,
i eftermiddagssolen. Färgerna har en vacker och drömsk ton.
Och jag, jag har färgerna i ådrorna.
Något obestämt glittrar i ögonvrån.

Kvällen var trevlig. Jag saknar den tid du tillhör.











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0