En dag ska ni alla få sprängd anka till lunch

Kjolen tappade tråden igår. Och jag vinglar ännu.
Jag håller med käraste bob hund, även om musiken ger mig krapula;
Fantastiskt.
Och piercingen är inte i vägen vid spridning av baciller.
Jag vill bo på hemmafest,
eller njaa,
men möjligen ha ett förhållande med Hemmafest.

Nu blir det munkar och mjöd. Wooooah.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0