ColorsOfTheWind

Det känns inte som att jag är huvudperson längre.
Alla rörelser är långsammare än när håret växer.
Korta filmklipp;
plastgula naglar
ändrar inte på något.
Hur jag mår
ändrar lika snabbt som solen försvinner
och skiner igen
Svettas
Och tystnaden
är låång
mellan skratten
Lättnaden sköljer över mig
när jag cyklar därifrån.
Helst vill jag bara fortsätta cykla
långt bort ifrån insikten
att det blev Fel.




Jag undrar ibland vad du minns.
Jag minns:
"Ni är ganska nakna i er familj?",
att söndagar blev bra dagar,
hur jag rös ända ut i läpparna,
och att nuet var nu och lät som ditt skratt.