ColorsOfTheWind

(eller bli som gatorna, våren och vintern - dom som går runt tills dom försvinner
-->http://www.youtube.com/watch?v=bbJxMbgCw3A)

Jag samlar på meningar, samtalsämnen, frågor och känslofraser på tungan.
Jag sparar dem, fast jag vet att de blir för gamla.
De tar för mycket plats, koncentrationen får inte rum.
Jag längtar till drömmen igen, men somnar på fel platser vid fel tillfällen,
vaknar på flygfält och omsluts av instängdhet.
Jag saknar att överrumplas av mina egna léenden och skratt i ensamheten.
För jag lärde mig att lé. Men jag är rädd att man glömmer så lätt.

Jag vill åka bil långalånga vägar i det gatbelysta mörkret, med musiken och tryggheten.
Och jag vill traska de där ärliga promenaderna.
Jag vill hitta rätt i en självklarhet, ligga stilla på ett golv och vara alldelesalldeles närvarande.
Jag vet vad jag vill nu, och det kan jag inte hantera, jag är ovan, ovanligt ovan.