När man var liten föll man jämt Men nu ska det vara så jävla hemskt

bara söndertuggade ord
jag skäms över dem
jag ber om ursäkt för alla meningslösa fraser

I natt skrek jag bort fredagsklumpen i magen.
Jag vill fly från verklighetens otillräcklighet.
Jag vill fly från avstånden jag tar
fast jag egentligen vill vara så nära att luften och tankarna inte ryms emellan.
Jag vill fly till drömmen och hoppfullheten när jag vaknar.
Jag vill existera i fredagsdrömmen, i vilken jag kom tillräckligt nära närheten
i trygghetens självklarhet. I vilken du smekte min klumpfria mage.



Jag lånar några ord om bättre än verkligheten-drömmar av en kär vältalig vän:

"Så vaknar man, och sängen är vänligare än någonsin förr.
Ett euforiskt ögonblick övergår i grå dystopi.
En öde ö i världshavet,
och drömmare kan inte simma."

Därav drabbas jag av kallsup efter kallsup.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0