ColorsOfTheWind

Kliver i gummistövlarna
och går ut till höstkylan
i bara T-skjortan. Bara för att. Vill vara felet i bilden.
Inser att nej, jag TÅL INTE.
Jag biter ihop mot kylan
och de röda äpplena lyser,
plockar dem ett två tre.
Naturligtvis har jag låst mig ute.
Men jag fryser inte ihjäl,
EXTRAnyckeln finns för sådana här utankläder-situationer.
Extranyckeln som gör att jag inte kan dyka upp
vid någons dörr
och påstå att min egen säng är inlåst.

What would you say if I asked of you
Not out of accident, out of loneliness
Would you shelter me?
Will you shelter me?


Jag går genom barndomsskogen längs nostalgistigar, saknar känslan
medan Perfektionisten fyller min hjärna med långa Att göra-listor.

Jag lever på höstäpplen och stunder som:
jag leker flygplan längs skogsvägen i kvällssolen
med "ramlar" som soundtrack innuti och utanför.
Planet störtar inte än.

Men det där om den lyckliga hösten,
önsketänkande
som en ballong bara
en ballong man skjuter sönder med luftpistol. Pang.

sårig hårbotten

Jag undviker att se på dig
för att jag så gärna vill
SE DIG
men jag kan inte LEVA UPP till det.
Dessa småhugg i kroppen är inte välkomna tillbaka.
Nedstämdheten, Frustrationen, Själviskheten & Jag.
Någon måste flytta ut.

Regina Spektor om natten
och det gör ondare att du
skulle passa precis
bredvid mig på marken.