ColorsOfTheWind

Försökte gå dig åt norr, där jag bor

Uppför och nerför dina vener

Sjöng 'jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår'"

Men det är väl inget märkvärdigt det här

du är ingen särskild

en fantasi jag kan välja att fantisera

eller bara låta bli.

Det är bara en universell romantisering av något vardagligt

som går att ta för givet, som går att gå förbi.

Ljuger jag mig till sanning nu igen? Är jag övertygande nog?

(Jag tvivlar lite när melodierna når den blåbåa himlen och skimrar rosa i snön.)