Lovande LOV

Nu får jag äntligen sova och kolla tv-serier, hur mycket som helst.
Tanken känns overklig och underbar och jag sitter med färg i håret och sjunger, stämmer in med Håkan, HÖGT.
Nu finns det tid till att finnas, till att vara, till att tänka, till att känna, till att må.
Ändå vet jag inte hur jag ska hitta det jag letar efter. Vad letar jag efter?
Och jag måste påminna mig hela tiden;
SLUTA VAR RÄDD.

Och varför har jag aldrig fram kameran när du är hemma?
När du står i dörröppningen i din turkosa morgonrock med huvan uppdragen, en cigarett i mungipan, nakna lurviga ben och stora militärkängor på fötterna. Jag skrattar, för du ser så fantastiskt rolig ut.
Du & jag som inte blev som vi skulle, men på olika sätt. Jag vet att vi skämtar om det, men det gör lite ont i mig.

Dagens humör: http://www.youtube.com/watch?v=pquhYpGHrlw

En romatisk tragedi av Kaizers Orchestra

Jag lyssnar på det här:
http://www.youtube.com/watch?v=8ZkFXnm-RNQ
och det här:
http://www.youtube.com/watch?v=ynF9kVIjLGo



och resten av Violeta Violeta, ticketacken finaste favoritsyster!

Jag känner för att skipetiskippa i eftermiddagssolen men det blir nog att chilla med matematiken istället.

"Ding dong
Kem er det som banker på nå? Er det du?
Kom inn og få deg litt kaffi
"

I'm up in the clouds

Förra söndagen:

Migränen tuggar på min hjärna
ingen objuden gäst har någonsin kommit så olägligt.
Att sjunga Kairos fjollor med brodern (som är hemma på loma) uppskattas inte av mitt huvud.
Det enda som hjälper är lakanens svalka och tanken på dina händer mot min hud.

Jag sitter och väntar på att allt ska sjunka in,
jag kan inte riktigt landa.


Sedan irrar jag runt i en vecka och letar efter koncentration och motivation till ett oändligt massa pluggande, med halsduken virad runt förkylningshalsen, medan en längtan ilar runt i kroppen och jag hålls inte riktigt på stolen.

Allt blir tillräckligt ändå, i din halsgrop,
glittrande blå stjärnögon
och jag blundar, drar in din doft
MÅNSKEN
och mellanrummets soundtrack är perfekt:
Radiohead – Sail To The Moon
Radiohead – Where I End And You Begin (hela Hail To The Thief)


Mr. Brightside



Du & Jag
tar i från tårna
sjunger "I neeever".

Äntligen är rummet oranget igen.
Det oranga rummet med de högtflygande tankarna.
Jag sitter på golvet och läser om förälskelsens början,
om snubben med orden och melodierna,
och ut i världen-rysningar går längs ryggraden.

HURRA! (lättnaden)

Jag vaknar av att nervositeten har tagit över min kropp.
Allting rusar obehagligt och sekunden senare slår klockradion på med ett obarmhärtigt ljud.

Spolar framåt


Jag öppnar en ytterdörr och känner för att göra som du, slänga mig ner på mage och glida över gatan. Insikten är tillbaka. Så lätt så lätt, svävar lite grann. Det spelar ingen roll, alla dörrar känns så öppna, de står på vidgavel. En skrattande röst någonstans ifrån som säger: "Varför grubblar du dig tom?" Att välja fel dörr kan vara rätt väg att gå.

Spolar bakåt

Jag sitter med papperslappen i handen och tänker "bara så där?".
I telefonen: -WOOPWOOP JAG KLARADE KÖRKORTET! Fast rösten är samlad.
Egentligen vill jag bara kyssa någon och ropa "Äntligen är det ur världen!"

Spolar framåt

JAG KÖR BIL och vadåvadå jag mår bra! Men snälla, tryck på slow motion eller paus nu.

Eller så här:

Håkan Hellström – Mississippi Kan Vänta

med stilla på golvet, eller nu?

Det är inte samma berättelse från och med nu, eller igår, eller då, eller ens dagen innan.
Jag kan inte KÄNNA efter.
Nyckeln till barskåpet (med mina dagböcker i) har försvunnit, som så mycket annat.
Jag vet inte, för jag har TAPPAT BORT någonting, orden igen?
Jag har tappat bort nyckeln till vuxenskåpet.
Det här vet jag: Gåshuden & Jag. Och ett léende ut i tomma intet.

Vad man ser: Kassar med tomflaskor & burkar, fläckar av blåbärsbål och blåmärken på höften.
Men det känns bättre att falla (slå i golvet, slå i golvet) när någon tar emot en.

Det var sådana detaljer jag menade, då, i suvernitetens bästa nu.

Den här gången vågar jag inte tänka alls. Jag är rädd för att det inte finns någon balans.
Jag vrider och vänder på betydelsen av att kasta bort, men jag förstår inte
vad som är befrielse och vad som är förlust. Någon annan måste veta, välja, våga rubba balansen.
Spolar kasetten bakåt om och om igen, spolarspolar, tillslut blir allt otydligt, SÖNDERspelat.

Håkan Hellström – Aprilhimlen
En helt annan betydelse när jag var 14-år, nästan så att jag saknar den.
Jag bygger ingen dröm den här gången.


Juhlahylje på sälkalas (18-årig vuxensäl)

Måendet: Sälbra x 1000 = bättre än bäst.
Mitt bland smörgåstårtor, presentpapper och sjungande vänner tänker jag:
Det kan inte bli bättre än så här!
Världens lyckligaste människa (säl) i en Kung Gul-säl-cape (världens bästa vänner),
ramlar runt med Håkan Hellström lite, FLYGER ändå mest.
Privatkonsert; Oskar Linnros – Från och med Du Ett glas i var hand, men ändå: -Jag älskar er.
Hur i allsin dar!
Jag har aldrig... och spyor på golvet.
BålfixarN överträffade sig själv
men HOPPSAN glassplitter över golvet och öl på mattan.
Snusvinglet och gamla ärligheter men allt är upp & ner RÄTT väg
och vi hamnar under bordet
i en tidsuppfattning som är fel
jag mumlar "jag vet inte" mot ditt bröst. En Behaglig Förvirrning.
Om jag bokstaverar: F-E-E-L-I-S

vuxensäl

Plötsligt en 18-årsdag i solsken,
ett avklarat teoriprov, lagligt köp och konsumtion av dumhetsdrycker,
en överraskningsfest, ett första krogbesök och sist men inte minst: hyljejuhlakalaset!
Allt är ganska förträffligt nu.

RSS 2.0