vad är det som inte har nån rättvisa?

Det går att skratta bort, inte så att det försvinner,
men när vi sitter vid köksbordet med lakritsglass i munnen
känns skrattet som: Vad har det där med mig att göra?
Men självklart gör det sig påmint igen, självklart känns det i MIN mage,
ett illamående upp till ögonen.
Din medlidsamma röst precis vid örat,
min förbannat gråtfärdiga.

Du säger att jag ska skriva en bok och jag säger att jag ska springa ett marathon,
men rädslan för att allt ska sluta som tomma ord ringer i öronen.

http://www.youtube.com/watch?v=mhiYbFYvJBw

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0