ColorsOfTheWind

Dagar och nätter utan rutiner.

Så här: Inga gatljus i natten, jag kör på en fågel och skriker.
En fågelklunga i helljuset, för sent. Tre skärrade barn med dunkande fågelhjärtan i bilen.
Så hinner det bli morgon innan man är hemma i sin egen säng.
Man vaknar, andras hus står tomma, kaffet kokas och så hamnar man ju där.
Lever slashasliv med funderingar och gitarrplink i köket och i vardagsrummet,
cigaretter på en vårig veranda och pizza när man blir hungrig. Byter hus och hamnar i bubbelbad.
Så far man vidare längs soliga asfaltsvägar med solbrillorna på, är stekpannssmakråd i Jeppis och blir bjuden på hembakade fastlagsbullar i Larsmo. Utspätt kaffe när man anländer till slashaslivet.
Och där emellan: kyssar på halsen.
Men också: Det ryms så mycket fint i en sallad, i en bil och mellan fyra människor.
Sedan förnekar man hotet om rutiner så länge det går (tills kl. 0 på söndagen) med att rulla ner för åbacken och promenera på isen och bara vara någon annanstans.
Det är bra.
Det känns bra.      ?
Men ändå, det finns lite död framme på bilen.