spya

Du gör ont i mig
men jag vill skona dig
så jag erkänner ingenting
ingenting
ingenting
inte ens för mig själv
och det där ingentinget blir ett hål
ett sår
och jag vet
jag vet
och det är så jävla lätt att konstatera
att okej, det är något fel på mig
en otillräcklighet
för att jag dras till de som bär pusselbitar i fickorna
och om jag ens får dem att vända ut och in på sina fickor
så kan jag inte pussla ihop de där bitarna
och är det så att vi alla är så jävla trasiga?
Inte konstigt att man blir rädd.
Och när man inte vet hur man är två
när man aldrig lyckas förstå
är det så mycket enklare att välja
ensamheten
sig själv & ensamheten
och det kan nästan kännas lite fint
fast
jag saknar
det hjälps inte
och man har svårt att sätta fingret på vad
men man saknar
och man blir så förbannat fokuserad
för att inte sjunka ner igen
igen
igen
men så går det inte som man har tänkt
det blir fel
går på tok
och tystnaden gör mig ledsen
men det hjälps ju inte det heller
och jag tänker på avstånd
och jag tänker på närhet
och Veronica sjunger
att allt handlar om dig
och så är det ju
fast det inte alls är så
och jag vill inte veta
så jag behöver inte erkänna
men jag hittar inget jävla slut
jag vill sätta punkt nu
men kanske inte som du
ni
tror
eller kanske just precis så
men jag hittar inte punkten
jag hittar inte punkten
bland alla ihoptrasslade fraser

Kommentarer
Postat av: Jennie

Riktigt bra skrivet! Nästan så att man int vill att texten ska ta slut heller.



SV ; Tusen tack! Sånt gör mig så glad. Tacktack! Och poängen var just att folk skulle börja tänka efter lite grann.

2011-05-23 @ 22:01:43
URL: http://doublevision.spotlife.se
Postat av: kecka

kanelbullarna haglar, s0pär!

2011-05-25 @ 14:56:58
Postat av: Johanna

och kanelbullarna de smakade! tack!

2011-05-26 @ 19:08:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0