20 cm lättare
Jag klipper av mig håret
gapskrattar ut i tomma intet
sjunger fult med inlevelse och kärlek till universum
och jag är så SÖT att vi båda rinner över kanterna.
ÅÅÅH! och så skrattar vi huset varmt.
Befriande, sprudlande glad igen
så att skillnaden märks vid middagsbordet.
Och jag bara: -Tänk att hår kan väga så tungt.
kalla fingrar (om att låtsas att man inte bryr sig)
Axelryckningar åt det där (ironiskt nog)
och höjdpunkterna tappas bort
jag ler i smyg åt era himlande ögon i nacken
mellan väggarna som äntligen har börjat andas
och jag försöker desperat ta djupa andetag av
stjärnhimlen
morgnarna i Helsingfors
bussmörkret och gatljusen i musikbubblan
och julmysigheten som möter mig i dörren när jag kommer hem.
Jag MÅR BRA(?)
Men de där axelryckningarna
hur gick det så här?
Memorerade formuleringar
I SKELETTET
dina formuleringsvägar -bättre än genvägarna.
Jag står i diket med förnuftiga bortförklaringar
på spruckna läppar.
Jag trevar efter handtaget på fristadens dörr
utan framgång, ordnycklarna hittas inte i fickorna
tappats eller glömts, någonstans?
Framtid inom räckhåll
Två ABI-exkursioner utan dyna har jag nu fått erfara. Förutom sömnbrist har jag haft kalasfeelis med underhållande människor och fuldansat för brinnkära livet. Oturligt nog har jag också kommit fram till att jag vill studera i Helsingfors, men att det jag vill studera finns i Åbo. Fast å andra sidan vill jag så mycket att jag omöjligt kan få ihop det till något vettigt. Men bekymret med vad eller hur eller på vilket håll blir trevligt att lösa. Jag ser så oerhört mycket framemot att börja studera. Den Stora Ivern och jag, vi ska traska på nya gator, andas kunskap, erfara och UPPLEVA.
kalasmåndag
Jag har velat ha en kalasmössa sedan juli. Det har jag nu, det är en barnmössa från loppis. (JAJA, vad jag också har: ett litet huvud, för litet för att snagga mig, påstår mor min.) Förutom mössan fyndade jag bland annat en jacka med för korta ärmar, den ska jag ha till våren.
:D
Jag börjar förstå varför min garderob innehåller så svårkombinerade plagg.
Dagens äventyr: Jag och systern med våra obefintliga lokalsinnen begav oss ut på vägarna med (det mången gång besökta) loppiset som mål. Naturligtvis hittade vi inte dit, i ett skede utbrast systern: "Va, finns det en esplanad i Jeppis?!", vid det laget förstod jag att jag inte hade någon större hjälp av henne. Jag blev då tvungen att ringa mor min och fråga efter en vägbeskrivning. Jag tror att det är i sådana situationer man som förälder inser att man har misslyckats.
Dagens lösta balklänningsproblem: En vänlig själ tog på sig att sy om fammos gamla klänning så att den passar den magra flickstackare jag är.
Dagens bästa töntiga feelis: Jag och systern lyssnade på Per Gessle;
"Ååh, om din kärleks stora pris
är att dess feber gör mig vis
ber jag en servitris
att komma med mer ris
för vem vill ha kontroll
under en spegelboll?"
:D
Hesburger,
serverar ni alla kunder kaffe som till hälften består av mjölk och därmed är ljummet,
eller bara de som inte beställer någon hamburgare utan istället äter medhavda kalla knackorvar?
I vilket fall: maktmissbruk bakom disken.
Tésug i den sena och tidiga timman (dimman)
Helgen innehöll åtta personer plus en hund som sov i en etta.
Åtta personer men endast en tésil. Hur personerna löste detta:
Kategori 1: Man var bekant med uttrycket "först till kvarn maler" och nappade åt sig silen för att sedan avnjuta sitt välsilade, smakrika té.
Kategori 2: Man hällde helt enkelt löstéet osilat i det uppkokta vattnet och avnjöt sitt lite matigare té med skräp mellan tänderna som bieffekt.
Kategori 3: Man drack det uppkokta vattnet som det var och njöt inte nämnvärt. Alls.
Kategori 4: Man var hunden, eller inte så sugen på té.
Dagen(s)
Dagens snö: först för i höst, aningen ynklig, men ändå; vit
Dagens outfit: vinterjacka med pungfickor
Dagens himmel: orangegul
Dagens humör: CAPS LOCK
Dagens humör: CAPS LOCK
Dagens ouppmärksamma backning: med mina föräldrars bil in i min brors bil
Dagens missnöjda: kan ni kanske räkna ut
Dagens erbjudande: köp bort två bucklade bilar (dock kändes det mer som en uppmaning)
överdramatiserad vardag
Idag förstod jag att det mycket väl kan hända att jag dör denna period. Innan studenten dessutom. Mycket snopet. Mitt schema är överfullt, vilket betyder att det blir: HEJSAN framtvingade motivation och strukturerade vardag!
Därför passade jag på att njuta av min (högst troligen) sista tid av frihet genom att
Därför passade jag på att njuta av min (högst troligen) sista tid av frihet genom att
besöka min faffa och ge honom en 'faffa alla dagar'-kram,
gå på vernissage och promenad med finaste systern (som förövrigt borde få ett eget inlägg tillägnat sig)
OCH kolla Kill Bill med en glöggmugg i handen. KALASBRA.
om att inte ta sina chanser
Katterna sitter längs vägkanten,
stirrar och skräms
när jag cyklar genom natten.
Och vad nu?
Ingen är hemma,
fönstren är svarta
men jag rycker i dörren ändå.
Försent.
Något varmt på kinden,
gråter jag nu?
Det är precis som jag skrev 2008
fast mindre naivt,
mindre ärligt
och med färre miljöbeskrivningar.
Du säger: "Det kanske är bäst så här"
Jag tänker: "Det kanske är bäst så här"
Men jag vet att 'mest praktiskt' inte är definitionen på bäst,
praktiskt är fegt är inte bäst.
Praktiskt är ett bittert hånflin i spegeln
när jag inser att det är jag som har valt tystnaden.
valsar runt i huvudet
Jag dansar wienervals till Paramore
och övar dansstegen i duschen.
the hyllning
Hyllningen visade sina skills och bjöd på kalasfeelis,
det bidrog till en förbaskat gemytlig kväll.
Hej, jag är kvar.
Hej.
Jag blir ledsen av sådant som inte har något slut
och uppskruvad.
Jag blir glad av att bli ledsen av det här:
Simon Norrsveden – Dolores
Simon Norrsveden – Hur fan känns det egentligen?
Simon Norrsveden – Att döda för
Jag saknar rim och reson. Nä.
Hej,
jag ÄR rim och reson.
Märk väl att jag inte frågar vem eller vad
du är.
I helgen går jag emot förseningen
(allt blir försent)
och ser åt ett annat håll när chansen går mig förbi.
Hur fasiken kommer det sig?
Jag ska ju öva klacksparkar.
Vad annat?
Stoltheten och jag är ett pissigt par,
vi dansar inte ens särskilt bra.
Men jåå.
Hej kom inte för nära hejdå!
Jag blir ledsen av sådant som inte har något slut
och uppskruvad.
Jag blir glad av att bli ledsen av det här:
Simon Norrsveden – Dolores
Simon Norrsveden – Hur fan känns det egentligen?
Simon Norrsveden – Att döda för
Jag saknar rim och reson. Nä.
Hej,
jag ÄR rim och reson.
Märk väl att jag inte frågar vem eller vad
du är.
I helgen går jag emot förseningen
(allt blir försent)
och ser åt ett annat håll när chansen går mig förbi.
Hur fasiken kommer det sig?
Jag ska ju öva klacksparkar.
Vad annat?
Stoltheten och jag är ett pissigt par,
vi dansar inte ens särskilt bra.
Men jåå.
Hej kom inte för nära hejdå!
