Avståndens tid (eller miljö, fel miljö)

En gång i tiden fanns det himlastormar,
"men jag vet ju redan nu att vi inte kommer att gifta oss."

Och upprepningen blev en sanning;
-Jag kan inte kommunicera.
Fly innan förtrollningen släpper?

Läs en dikt för mig, något som betyder något
för någon, högt och med all inlevelse du besitter!
Nej, förresten, ROPA, så att det gör ont i mig!
Jag glider undan.
Tar avstånd
AVSTÅND
avstånd.
Luktar jag vantrivsel?
Du får svara ja. Ja. Ja. Ja. Ja.
JA.
Men det går över i förvåning i skyltfönstret.
Ser jag ut sådär? Inuti & utanpå.
Och fy helsike vad jag doftar gott ändå,
mitt i blåsten och solen och DEN HÄR verkligheten.

Saker jag tänker ibland:

Ibland tänker jag att illusionen som är jag
och illusionen som är du
kanske är det finaste jag vet
att den är verklighet
och att allting annat är... fel
fel fotspår på fel vägar
skyddande cykelhjälmar i skrikiga färger
och "nu talar vi om något annat"-ursäkter
inom fel ramar.

Jag borde väl vara en sån som säger mer än hej?

Ibland tänker jag att jag borde berätta för dig
att du är den enda vackra jag vet om,
men samtidigt; det väcker en slags sorg.

Kommentarer
Postat av: Bror Johansson

du skriver sagolikt väl! synd bara att jag inte fattar sammanhanget. men det kanske inte gör något.

2011-10-05 @ 18:56:48
Postat av: Johanna

Hejsanhoppsan, det var riktigt fint att höra! Hahah, nä det går nog bra iaf, fri tolkning! Det är nog kanske ett (o)medvetet försvar från min sida och dessutom är sammanhangen flera i ett liksom.

2011-10-05 @ 22:20:12
URL: http://colorsofthewind.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0