ColorsOfTheWind

Nej det är ingen människa,
bara en fågelskrämma
men jag blir inte av med den grumliga känslan
och det skrämmer mig.
Den klibbar som olja på vingarna,
jag vet att jag måste bort, men den hindrar mig från att flyga.
-skulle någon som romantiserar säga,
jag är ingen fågel.
Men jag tappar en tredjedel ibland,
hittar den nog sedan
men det blir fula märken varje gång jag fäster den åter.

Men plötsligt har det gått en vecka eller två år.
Rationalisten står på sina egna ben och tänker på sina brända händer,
är inte överraskad, vill bli överrumplad
av himlastormar,
dansar och sjunger FULT.

Och IMORGON är imorgon är finaste Håkanmannen



och jag flyger bort på konstgjorda vingar.
Den overkliga verklighetsmelodin får sväva högt
tills studentskrivningarna skjuter ner den på måndagsmorgonen.