ColorsOfTheWind

Varför är seriösa samtal så långt borta ibland? Eller varför ska de bara vara en självklarhet med de närmaste? Okej att man litar på dem med sina åsikter och tankar, men att åtminstone kunna säga vad man tycker åt andra och inte bara tassa runt ämnet. Eller när man skämta bort allt. När relationen inte är nåt annat än skämt, ytlig. Ett riktigt samtal borde inte vara så svårt. Jag skulle gärna vilja veta vad du tänker och berätta för dig vad jag känner, kanske, eller skulle saker och ting förändras då? Till något sämre.  Det om det, egentligen vill jag bara att du ska veta att jag bryr mig.

Och jag är trött på det här nu, jag vill bli nöjd. Jag är trött på att aldrig vara säker. Jag är trött på tiden, ska jag bara vänta? Eller ska jag chansa, men jag vet ändå när det är fel. Jag är trött på att det alltid är fel. Jag är trött.

Och nu verkar jag väldigtväldigt egocentrisk som inte skriver det här i början av inlägget men
FY FAN för det som hände i dag i Kauhajoki, en till skolmassaker! Att människor är sjuka är inget nytt, verkligen inte. Men sånt här borde inte få hända! 11 döda, 11 döda är inte lite, 1 död vore inte lite. Ett liv är mycket och betyder mycket för andra människors liv. Hur kan man ta det ifrån någon?! Ungdomars liv som knappt har börjat, barn som tas ifrån föräldrarna. Sånt slöseri. Och det skulle lika gärna kunna hända här, det skulle kunna vara jag som drabbas. Skrämmande att sånt här händer, i vårt land, i österbotten. Usch.