ColorsOfTheWind

Nu när jag vet gör det ännu ondare.
Jag vill inte ha Nu, och jag vill inte ha Imorgon.
Det kommer att bli så jävla tomt utan dig.

If you want you can come back to mine.
We'll drink some coffee and you can spend the night.
We'll do anything that makes you smile,
cause your smile is beautiful and it makes me happy,
cause your smile is beautiful and it makes me happy


Oh
Should I go? Or should I stay?
My flowers are dying and I'm sick and tired anyway,


jag tar ut all i förskott igen,
jag skulle hellre vara naivnaivnaiv, och glad.

Little Girl, Why are you crying, just because the flowers in your garden are dying, there's so much, that you could be doing.

Men just nu känner jag ingenting alls. Jag skulle kunna glömma bort hur man rör på sig.

När allt är fel är det svårt att somna. Och att lida, har fått en ny betydelse. Om och om dessa bekanta textrader, som dök upp i tankarna.
"Det svider som klor, som nya munsår", "åh, gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort". Men sångerna fanns ingenstans och jag ville bara hem.
Nu vill jag bara bort.

och kent är så mittiprick somvanligt:

Men ingen är där när vi vänder oss om
Vi undviker så skickligt ämnen som leder någonstans
Du är tätt vid min rygg
Äntligen somnar du om
Det svider till i mina ögon när musiken tar slut igen

Ingen är där när jag vänder mig om

Och det gör ont att inte veta.

Allt har sagt emot sig själv. Här i mellan. Nu är jag lättad och längtar (till samma vardag).
Det är en annan betydelse på allt nu, och jag har lärt mig att sitta stilla.
Fast jag vet att det inte fungerar i längden. Jag blundar och klockan tickar framåt, men tiden står stilla.
Men jag är lycklig ändå, med dig bredvid. Och det skrämmer mig. Räddrädd sitter jag stilla.

I dag stal jag godis i ett tomt, kallt hus.
Sen satt jag på ett smutsigt golv och lyssnade på sönderspelade låtar som aldrig slutar kännas.
Varm (för en gångs skull detta halvår) sitter jag här och har inte regnat bort i höststormen trots allt.