äntligen

Vinst mot fegheten
på ett fegt sätt.
Lättnaden och stoltheten kysser varandra,
skålar med ärligheten,
men jag står vid sidan om och vet inget alls,
undrar vad som ska hända nu.

Gårdagskvällen var oslagbar.
Ord som aldrig tar slut
i en suverän öppenhet
i suveränt sällskap
på en suverän bilfärd.
VÄLMÅENDE.
Du har fattats oss, fattats mig.
Tack hörni!

När man var liten föll man jämt Men nu ska det vara så jävla hemskt

bara söndertuggade ord
jag skäms över dem
jag ber om ursäkt för alla meningslösa fraser

I natt skrek jag bort fredagsklumpen i magen.
Jag vill fly från verklighetens otillräcklighet.
Jag vill fly från avstånden jag tar
fast jag egentligen vill vara så nära att luften och tankarna inte ryms emellan.
Jag vill fly till drömmen och hoppfullheten när jag vaknar.
Jag vill existera i fredagsdrömmen, i vilken jag kom tillräckligt nära närheten
i trygghetens självklarhet. I vilken du smekte min klumpfria mage.



Jag lånar några ord om bättre än verkligheten-drömmar av en kär vältalig vän:

"Så vaknar man, och sängen är vänligare än någonsin förr.
Ett euforiskt ögonblick övergår i grå dystopi.
En öde ö i världshavet,
och drömmare kan inte simma."

Därav drabbas jag av kallsup efter kallsup.


paj pep paj pep paj pep

Allt snurrar kring fel mittpunkt.
Det vänder ibland, snurrar åt andra hållet
men alltid kring samma ofrånkomliga mittpunkt.

http://www.youtube.com/watch?v=B9dSYgd5Elk
DEN feelisen vill jag ha nu. Komkom helg!

Filmvärlden har lyckats förbannat bra
när jag går genom min egen hall och får för mig att jag är med i en film,
inte spelar någon roll direkt, jag har bara hamnat i den.
Verkligheten imiterar filmen.
Kikar in genom dörröppningen till det andra rummet på vänster hand,
någon ligger på mage på golvet, stilla, med ansiktet nervänt.
Rör mig vidare, dörröppning nummer tre,
TV-ljus reflekteras i fönstret, någon ligger på rygg på golvet, gymnastiserar.
Vad betyder det?

Jag äter lingonpaj fast jag ryser av det
och jag kan fortfarande inte vissla.

kärleken (River en vacker dröm)

Åååhh! Jag vet inte hur jag ska beskriva den här känslan just nu, fullkomlighet är nära nog, får duga.
Jag mår U-N-D-E-R-B-A-R-T. Lite som när man är kär, men mindre obehagligt.

Jag lyssnar nämligen på älskade Håkan-mannens nya album. Det är brabrabra. Något saknat har återvänt. (Nu har jag tre skivor på inköpslistan.)
http://www.youtube.com/watch?v=4hyyc0iGqdI, vackra människa.

Och tidigare idag tänkte jag: "Nu banne mig tar jag mig an denna utmaning!" och klättrade upp i brandstationens torn med höjdskräcken i benen och ett stadigt grepp om räckena. Väl uppe var utsikten värt det.
(Hallå? Brandstationen, säl i telefon.)

Dessutom trivs jag i snöskenet. Jag känner mig upplyft.

Flowers

Jag lyssnar på Brandon Blommor. Dummadumma Brandon med sin solodebut.
Dock låter albumet ljuvligt så jag får väl försonas med tanken.

http://www.youtube.com/watch?v=uBENjCPS8LI&feature=related

Snygga briljanta man.

Ååh! ---> http://www.youtube.com/watch?v=3WXwp9isVWA&feature=related

the nicest thing?

Jag är så förbannat trött på den här sortens längtan,
som ett beroende i kroppen. Något jag inte kan kontrollera.
Jag vill vara oberoende, så när som på kaffekoppen.

Upptryckt mot väggen, på skoj.
-Fegis.
Jag vet. Jag säger att jag borde göra det för min egen skull.
Jag menar det också, jag orkar bara inte förmå mig.

http://www.youtube.com/watch?v=wYWv_NSBZQI


Något som däremot är upplyftande
(en dag då plastbilen kör fast och man blir tvungen att promenera hem) är:
att två hjärtevarma människor, som jag inte vet om jag borde känna, gav mig lift.
Jag klev av och tackade för skjutsen med ett leende från öra till öra.
(Det finns lite hopp för mänskligheten ändå; alla är inte själviska och/eller våldtäktsmän.)


i nuet under lamporna

Inga fotografier på gapskratten och uppivarvheten
men flickebarnen spelade Guitar Hero i timtal
och fortsatte sin torsdag med tortillas och Moulin Rouge.
Vilket är ett FÖRTRÄFFLIGT sätt att spendera en lovdag på.

(Fullmånen lyser som en byggplatslampa i mörkerkylan, vintern tar sig in genom sommarjackan, is på vattenpölarna. Jag tar fram dig ur bakhuvudet och låter det värma mig när jag smyger barfota över golvet i natten. På promenaden har jag definitionen av vackert på klart. Inte den skönhetsbild vi hjärntvättas med, utan den som känns, den som doftar och gör en gråtmild. Jag trampar sönder isen på vattenpölarna. Minns en tid då vi tävlade om vem som hann först. Kraset under fotsulorna.)





Trevlig jacka.

Jag badade i svett med Maskinen på fredagskvällen. Behövligt.

(Svetten som rinnerrinner, dansar i en bastu. Epilepsilamporna förflyttar mig i tiden, ögonblick bara. Solskensleende i rätt stämning. Hur många veckor är några timmar? Det är vinter när vi kliver ut genom dörren. Stora snöflingor fastnar på strumpbyxorna. Vi trängs i ett baksäte.)

utkast från 'tänka sönder-processen'

och så spottar avundsjukan mig i ansiktet
och oron viskar frågor:
"Ska det alltid vara så här?"
"Ska jag alltid stå i vägen för mig själv?"
"Räcker det här? Någonstans?"
och som vanligt har jag inga svar.

När orden fastnar i halsen,
jag är så rädd att allt bara är en inbillning
som jag behöver.

tid till att smutsa ner tankens vrår och känslans kanter

Iklädd arbetshalare övar jag på att fuska. Mellan varven halkar jag runt i lera och dynga.

Och du, sluta. Jag vill inte vara med och leka föraktsleken.
Jag vill inte leta efter andras fel och svagheter.
Tvärtom.

Wait and see I'm young I grow each day

NU:
- har jag höstlov (två fina ord som tillsammans bildar något mycket angenämt).
- har jag vill-inte-äta-ont i munnen
- försöker jag att inte nynna några klagovisor
- http://www.youtube.com/watch?v=51V1VMkuyx0
- http://www.youtube.com/watch?v=c2LJLQzIbOs
- står det 'döv säl' i min handflata

- Du lever i mörker flicka! säger min far, och jag undrar hur rätt han har.
Men han tänder lampan och slår på tv.n
och så löser man det.

Utrensning

I fredags.
Ni vet den där känslan när man blir påmind om något man redan vet
men helst inte vill veta fast man vet att det är viktigt att man vet.
I en scen ville jag blunda, få bort bilden fast man bara hörde.
Pjäsen blev kvar. Teater är mäktigt.

Girl, interrupted

I lördags.
Bra för själen.

Frustrerad fegis (vem skulle tacka nej?)

Igår var det ett år sedan.
Ett år sedan rädslan var befogad.
Idag är det ett år sedan jag skrev
om hur jag befann mig i en hopplösthet och inte kunde andas någonstans.
Tiden jag önskade att skulle gå
gick
har gått.
Nu är ditt ansikte bara bekant i någon annans
och av det där som gjorde ont lämnade bara fina minnen kvar
i en sorgsen dimma (det är länge sedan jag såg klart).

Eller om jag inte vore jag (/inte hela sanningen):

Igår gled jag runt i filmen vi ofrivilligt är en del av
i plastbilen (den gröna skönheten) som har återvänt
efter 2 ½ år på annan ort.
En resa i tiden, och jag är 15 år igen.
Den här scenen: Vi dricker kaffe vid St1 och blickar ut över småstadstorget.
JAG TRIVS. 15-åringen är lite klokare ändå.
Idag är det bara måndag.
I oärlighetens namn.
Det blev fel (jag kan inte förmå mig).

Förstår du inte?
Jag vill inte (kan inte) använda fraser som
"jag är kär i dig".

Jag (oförmågorna)

han säger att jag är kall
(jag fryser jämt)

Jag kan inte ta hand om någon.
jag cyklar genom haglet
Jag kan inte bekräfta någon.
haglet träffar ansiktshuden
Du beklagar att jag har fått det från dig.
jag sväljer haglet

Omtanken Om bryet fräter mig innifrån
men ingen syra sipprar ut genom öronen
eller porerna.

Självklart lockar den kramgoa värmen
någon (mig) som är spinkig och frusen
och har glömt ullsockorna hemma.


(telefonsamtal) när mänskligheten ruttnar i en hög

http://www.youtube.com/watch?v=gSQrNFNaz7Q

ler åt missförstånd i natten
(ord på känslorna, tack du)

Jag började bilskolan med åldersbävan och längtan idag.
Strax innan läste jag om mina första dagar i livet med en lycklighet i kroppen
som fick tårkanalerna att reagera.

Jag förstår inte vad tiden håller på med;
vänder allting upp&ner för att sedan låta alla nu och då krocka
(man måste vara förutseende och uppmärksam i trafiken)
och drar sedan fingret med ett hånflin då cykelkedjan hoppar av.
Men inget är nytt, den vänskapen sa jag upp för längesen.

har tid och värk som en pensionär

chokladslem i halsen
och den gyllene solen har blåst bort

Men jag räknar tiden baklänges
tills jag tappar räkningen.
Dock kan jag konstatera
att en lagom förträfflig helg har passerat.
Den har lagt sig tillrätta i min mage,
krupit ihop i fosterställning för att sova.

Den började med sockergris och kaffe
och foton på en liten gosse, som nu har vuxit i sina öron.
Vanten genomvåt av hunddräggel, jag cyklar hem utan dem
och fryser. Jag biter ihop mot oktober.

Korsryggen bråkar,
en upprorisk disk ställer till det
och jag får varken springa eller sitta.
Som tröst köper jag mandariner
och inleder min citrusfruktsperiod.

Fredagskvällen bjuder på Idol med några favoriter
och fin gaykärlek i form av Brokeback mountain.
Jag cyklar hem kl. 2 för att få några timmar sömn
innan skolan börjar dan därpå.

Radioheads OK Computer är det ultimata sovsoundtracket.
Och franska nudistfilmer är inte heller helt fel 
en hemlös lördag som denna.

Slutligen använder vi någon annans extranyckel
för att komma in i värmen.
Bonden besegrar kungen
och jag blir bjuden på russin och äppeljuice.



(Good morning Joan
Did you wake up alone?)

She says everything's scary
she got locked inside her skin
Get near her, she'll drag you in

dagdröm









firar hösten under äppelträden


Dagar som dessa

Plura Jonsson blir full för kärlekens skull.
Jag kan lé lite åt det,
låta bli att misstolka för en gångs skull
och känna mina rödbrusiga kinder mot handflatorna.

Jag träffar nya människor i oklarheten
och steppar till virveltrumman på torget.

Många timmar tidigare står jag i morgonkylan
med gossällskap och väntar på en buss.
Vi byter stad och jag dansar i butiker.
Blåa av lampskenet trängs vi på en toalett.

Vaknar utan minne, vet ingenting om tiden,
minns
och återvänder till välbehagets famn.
Suveräna söndagar är sällsynta.
Suverniteten stavas schackparti, té,
kalas och festliga människor.
Är trädet i baletten: skogsdöden

Jag ska minnas sen
hur du får mig att trampa snabbtsnabbt,
flyga fram på cykeln
med melodier i huvudet.
Även om du aldrig kommer att stanna upp
och lyssna på höstvinden i mörkret,
aldrig stanna kvar i min ensamhet.

(tackolov är vi oense om något, det inger lite hoppfullhet)



You've been used, you're confused
Write a song, I'll sing along
Are you calm? Settle down
Soon you will know that you are sane
You're on top of the world again

RSS 2.0