utkast från 'tänka sönder-processen'

och så spottar avundsjukan mig i ansiktet
och oron viskar frågor:
"Ska det alltid vara så här?"
"Ska jag alltid stå i vägen för mig själv?"
"Räcker det här? Någonstans?"
och som vanligt har jag inga svar.

När orden fastnar i halsen,
jag är så rädd att allt bara är en inbillning
som jag behöver.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0