ColorsOfTheWind

Den här dagen var det mjukisbyxor, nudlar, äpple, godis och kaffe som gällde, allt för att göra provläsningen lite trevligare. För nu är provveckorna igång, nu är den tråkiga skolvardagen verkligen här, ännu jobbigare än tidigare år. Men jag har varit duktig idag! Jag somnade inte till en enda gång! Fast tröttheten har bestämt sig för att gå vid min sida, hela tiden. Jag har dessutom städat badrummet, som jag har skjutit upp två veckor nu. Känns skönt att vara effektiv för en gångs skull.
Men skoldagen var mest tråkig och jobbig så den orkar jag inte skriva närmare om.

Vad händer annars i mitt (vardagliga) liv? Inte så mycket tror jag, tiden går för snabbt och för långsamt och jag har börjat leva för helgerna (fast då gör jag inte heller något särsklit). Jag är frustrerad till max! (nej, jag har inget nytt att komma med, tyvärr) Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra åt det, för om jag gör något åt det gör jag nåt jag ångrar sen.

Imorgon ska jag till ögonläkaren, helst skulle jag vara hemma, för jag vill inte veta om jag behöver glasögon (igen). men det var min idé att boka tid för jag orkar inte med huvudvärken längre, det kan ju bero på ögonen.

Men just det! Jag har ju köpt min första kärlek (låter inte så lovande, hehhe), min Dear 1, Canon eos 1000D! puss

Och nu, dagens låt, som har hängt med i över ett år nu:

Jens Lekman - Pretty Shoes

They say you can't judge a man
Until you've walked a mile in his shoes
So I stole your shoes
And I walked a mile in them
And I still won't consider you a friend
The shoes were a pair of Nikes
I do admit I liked these
White and navy blue
You're a dick in pretty shoes
I must say you're a dick in pretty shoes

And I thought about the kid who made them
Working his ass off for a loaf of bread
And for all I know that kid just might be dead

They say you can't judge a man
Until you've walked a mile in his shoes
Does that rule apply
To a man who mostly walks barefoot
Out of all my old friends
There is one who I cant stand
So I stole his shoes
And walked across the land
And now I'm going to judge that man

'Cause you're a dick
That's your new title
For a boy so idle
For a boys so fashionless
For one hundred dollars at best
You'd kiss yourself with your own lips
I may not be Tom Cruise
But I've got a pair of pretty shoes
And I ain't giving them up to you
No I ain't giving them back to you
I'm keeping this pair of pretty shoes

Varför är seriösa samtal så långt borta ibland? Eller varför ska de bara vara en självklarhet med de närmaste? Okej att man litar på dem med sina åsikter och tankar, men att åtminstone kunna säga vad man tycker åt andra och inte bara tassa runt ämnet. Eller när man skämta bort allt. När relationen inte är nåt annat än skämt, ytlig. Ett riktigt samtal borde inte vara så svårt. Jag skulle gärna vilja veta vad du tänker och berätta för dig vad jag känner, kanske, eller skulle saker och ting förändras då? Till något sämre.  Det om det, egentligen vill jag bara att du ska veta att jag bryr mig.

Och jag är trött på det här nu, jag vill bli nöjd. Jag är trött på att aldrig vara säker. Jag är trött på tiden, ska jag bara vänta? Eller ska jag chansa, men jag vet ändå när det är fel. Jag är trött på att det alltid är fel. Jag är trött.

Och nu verkar jag väldigtväldigt egocentrisk som inte skriver det här i början av inlägget men
FY FAN för det som hände i dag i Kauhajoki, en till skolmassaker! Att människor är sjuka är inget nytt, verkligen inte. Men sånt här borde inte få hända! 11 döda, 11 döda är inte lite, 1 död vore inte lite. Ett liv är mycket och betyder mycket för andra människors liv. Hur kan man ta det ifrån någon?! Ungdomars liv som knappt har börjat, barn som tas ifrån föräldrarna. Sånt slöseri. Och det skulle lika gärna kunna hända här, det skulle kunna vara jag som drabbas. Skrämmande att sånt här händer, i vårt land, i österbotten. Usch.

Den här sista tiden har varit bra filmer, för lite sömn och vackert höstväder.
Och i dag har jag skrattat bort hela dagen, skönt.
Jag uppskattar mina vänner! <3 Jag uppskattar att lära känna nya människor och jag uppskattar ny musik! Och sånt har det också varit bra av på sista tiden. :) Men jag uppskattar inte träningsvärk (eller nog egentligen för man känner att man gjort något bra), trappor har varit hatade den senaste veckan. Och mina matvanor har varit lite underliga, i dag har jag ätit en massa skit och müsli med vit hamsterskit i och i går åt jag glass med två år gammalt strössel på.

Men nu ser jag bara framemot helgen! Jag vill ha min kamera nununu. + att ledigheten inte skulle skada. :)

the kooks, underbara! (även om det inte på långa vägar räcker till för att beskriva dem) :)

Hösten är här i all sin prakt nu. :)
Och min huvudvärk dunkar vidare, den har bosatt sig bakom ögonen, jag har antagligen blivit allergisk för tv och dator, lika bra det. :) (eller så blir det: Välkommen tillbaka glasögon!)

I kväll har jag sjungit sing star med syrran för allt vad jag är värd, trreevlit!

Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
(Håkan skrev ner orden som om de vore mina, nu)


Och hösten rör mig inte alls, jag tycker nästan om den. Tills den bli grå alltså, för det vet jag att den blir.
Och det andra borde inte heller spela nån roll, men det gör det.

Musik. puss