ColorsOfTheWind

Himlen så nära, sol mot huden, tid som står stilla,
stillhet
en liten svettlukt
På Taket
Är detta verklighet? Så långtlångt borta.
Samma himmel men
palmerna färgar den annorlunda.

Skulle detta vara mitt, på riktigt,
pool på taket, bikini i korridorerna, grönt band i håret,
breda ut sig, visa upp huden, ögon dolda bakom solglasögon.
Skulle ge sken av: Fin I Kanten. Fisförnäm.
Delvis på grund av tystnaden. Rabblar några franska fraser bara.
"Söta öde" åt fallskärmshopparna som fångas av vinden, Flänger & Far, bland molnen,
fler och fler.
En liten tanke på verkligheten, vill fråga dig, någon: "Hurudan är jag?"
Plötsligt osäker. Full av Liv. Livligheten. Glider undan. Tystnaden & Lugnet. Finurliga ord?
Ensamhet.
SKENET BEDRAR.

Imorgon åker jag till södernland
och spanar in brunbrända snubbar (enligt far min),
och blir rånad (enligt mor min).

Jag vill också ha en förklaring och en återvunnen dröm.

Det är något med mörkret och musiken
i juldagskvällen som gör ont.
En vacker saknad och en sorgsen längtan
som känns för mycket.
Det där som överväldigar en,
som man inte kan fånga med tanken.
Vita träd susar förbi i evighet
när vi lämnar världens ände.
MIN världens ände. Där rötterna gräver sig djupt ner i jorden
och kraften och magin letar sig upp ur marken och sprider sig
tillsammans med fridfullheten i kroppen.

Besvikelse när jag skymtar det välbekanta,
jag vill fortsätta, inte bort, men vidare.

Jag stod och lyssnade på tomheten i mitt eget huvud,
såg ut över den knäpptysta publiken
och tänkte på vilken märklig ensamhet det var.
Men det är ändå gemenskapen jag minns.
Julfesten var stämningsfull och fenomenal!

Skenet bedrar jämt och ständigt,
människorna bakom fasaderna kan vara så väl dolda.
Så svåra att nå.
Jag kan inte vara ärlig längre, ärlighet varar inte alls längst.
Så jag låter mitt sken bedra,
samtidigt som jag undrar när vi ska sluta bedra varandra.

Julen och känslosamheten:
En söt tomte hade lämnat mig en julklapp i postlådan
och jag får fina sms.
Och jag vill bara att ni ska veta hur fenomenala ni alla är, hur mycket jag uppskattar er
och ni ska ha en seedans fin och mysig jul!

Jag fick se min bror Räv få examen idag. (Och glad för det e jag men gladast e nog räven!)
Det var fint trots sin småskalighet och mössan klädde honom.
Jag fick också se mitt 14-åriga jag på film, ingen fröjd kan jag lova. Jag skämdes och bad henne hålla käften.
Men sällskapet och glöggen smakade bra.

Imorgon ska vi fira julen i skolan,
jag blev ombedd att dra något diskretare över mina julfestkläder,
eftersom de skulle skära sig med dikten jag ska läsa. Hahah.
Men sedan får jag dansa runt i mina odiskreta kläder med den Ljuva Välförtjänta Ledigheten! Nåååjs.

Jag älskar att åka buss.
Jag älskar känslan av att vara PÅVÄG
och alla historier som man skymtar i förbifarten,
och sedan lämnar bakom sig.

Kanske jag ska strunta i körkortet helt och hållet. Ta busskort istället, som far den fyndige sa.
Jag körde på en ren, blev nästan påkörd och bländade fotgängare idag.
Tursamt nog var det i en simulerad verklighet.



http://www.youtube.com/watch?v=OQcyLvKDWzY

Jag klagade på kylan idag, 15 minus som bet mig i kinderna,
undrade om jag ens skulle överleva cykelfärden hem till värmen.
Jag insåg inte hur fånig jag var
eller hur förjävligt kall kylan faktist var
innan jag hjälpte ett fyllo som hade ramlat.
Hans ben skulle inte bära honom till någon värme, inte någonstans.

Julklappsjakt med julfantasten
och sedan kalasade vi med (nya) festliga människor.
Dansardansar i ett fenomenalt Just Nu.
Jag springer den sista biten,
bryr mig inte om att hitta sömnen.
-Nu är det en timme tills vi ska stiga upp! Ska vi fara och skida?
bäddsoffan skaver och jag skrattar förtjust.
Jag ersätter fel tankar med: ÄH, nu lever jag för stunden!
Till frukost serveras kaffe och pepparkakor
och med rödsprängda ögon promenerar vi genom staden.

Jag lämnar litenheten
konturen av månen
Jag lämnar planeten
månsken inuti

och: http://www.youtube.com/watch?v=g6mfRKrmy9M
plötsligt är jag så förbenat lycklig.

Sagosnöflingorna som föll över vänskapen,
jag ler för mig själv i baksätet
och scenariot med pinsamheten, i vilket vi krockar och jag pissar på mig,
utspelar sig bara i min hjärna.

http://www.youtube.com/watch?v=OqV-embx_tA

Woopwoop! Du magnifika kvinna. Sicken lyckligt lottad kar.

(Förövrigt, ett litet tips: Tigg inte pengar i juletiden, folk är ovanligt icke-givmilda.)

Jag vill också ha någon som slänger wc-pappersrullar på mig när jag är nedstämd.

http://www.youtube.com/watch?v=HORpOWzmFWc

Han brukar säga:
"I was born in the wrong place in the wrong time"
Spåren syns i hans ansikte som har åldrats i förtid.

Jag brukar också tänka att jag är född i fel tid, och möjligen på fel plats,
men av andra anledningar.
Men sedan inser jag att dumheten är den samma, alla tider på alla platser,
vi lär oss ingenting av historien och framtiden tar vi förgivet.
och jag skulle nog vara lika fel i en annan tid.
Lika oförmögen att helhjärtat tro på något
lika oförmögen att påverka något.

http://www.youtube.com/watch?v=BgtrzQEG3S8

Jag drog på mig en lila ballerinakjol i ett försök att räcka ut tungan åt den trista tomheten.
Resultatet kan dock diskuteras, jag ramlade ut ur en bil, pissade bland folk ute i kylan och hickade mig till söms.

Jag vaknade klockan åtta och snurrade runtrunt i min säng.
Men det är bättre än att vakna i någon annans säng och snurra runtrunt
iklädd rosarandiga långkalsonger med "knän".

Distraktionen bakom lucka nr. 5:
Fyndelifynda vid loppis, tjuvlyssna på ryska- och franskatalande människor, få förstklassigt besök bestående av fyra gossar, Wild generation, julmust och glögg.
(Alla tackar nej till julmusten när man berättar att den är köpt på loppis.)

Om nätterna springer jag runtrunt i mitt eget huvud,
letar desperat efter sömnen
och jagas av allt det jag känner och inte känner under dagarna.
Om nätterna finns det inget att fly till, ingenstans att ta vägen,
jag är instängd i mitt eget huvud.

Om dagarna flyr jag till distraktionen.

Distraktionen bakom lucka nr. 2:
Den vackra dagen som gömmer allt det fula. Högt till taket-dagen.
Innehåll: En klok människa som knyter sina skosnören. Lite hopp för mänskligheten men också en påminnelse om min egen skyldighet. JulKÄNSLOR, dansardansar runt i allt det varma fina. Befriande skratt och http://www.youtube.com/watch?v=Ijmr9X1gf7c.

Sårbarheten och jag ska skiljas åt och inte kännas vid varandra på en mycket lång tid framöver.
Jag ska bli festlig, festligare, festligast, hyljejuhla med juhlahousut.

Iskvinnan. Du som kallade mig kall,
förstod du inte? Det var ett tvunget försvar,
jag går sönder så lätt.

Bakom lucka nr. 1:
http://www.youtube.com/watch?v=NUAUQWATByg