ColorsOfTheWind

Min favorit högtid börjar vara till enda.
Någonstans i mitten av lovet försvann solen och känslan.

Badrumslampan blinkar och hopplösheten stirrar tillbaka i spegeln.

Men det började med torsdag, och jag blev buren ut genom skoldörren.
Jag hoppade i vattenpölar med mina röda gummistövlar.
Det var bekanta ansikten i solen, påskägg och frihetskänslan
medan fordon krockade och en alkis låg i gruset.
Vi drack kaffe.
Och det var vårglada young dudes längs gator.
Den charmigare sidan av staden.
I kvällssolen cyklade jag hem, lycklig, precis som förut.
Nudlar som smakade gummi och lime.

(rastlös, knappt hemma, några minuter bara)

Anna och jag cyklade fort fort. Vårcykla är nästan ikapp sommarcykla.
I kalasbyxor, röda läppar och gula glasögon mår jag nästan för bra
i favoritsällskapet.
Signalerna har inte täckning.
Och nattluften och Anna och allt är perfekt.

På fredagen var det vårens första joggingtur. Och välbehaget är hemma i magen.

Lördagens dag var påskfeelis x 100,
med Annis och mitt årliga påsksväll till 'Stockholm Boogie'
och den soliga staden.

På kvällen var jag 14 år i 'Fucking Åmål'
och allt var felfelfel
och känslan dog.
Du säger att du skäms och jag mår dåligt av fel anledning.

Söndagen förgiftar jag, förgiftar jag mig själv
och fukten tränger sig på,
Fångad & Fast.

Tackolov för kvällen ändå,
tackolov för er,
tackolov för att det som står i den svarta boken är historia.

Det här blev långt. Inte alls som jag hade tänkt.
Ingenting blir som jag hade tänkt.
Jag har glömt något viktigt, jag behöver lite hjälp på traven.
Smutsigt hår och barfota fötter fungerar inte. Nejnejnej.