Bloggens sista dagar
äro komna.
Nytt år och ny blogg: http://fargerienvind.ratata.fi/
2011-årets sista dagar
Årets sista vecka tillbringades hos renarna uppe i norr, närmare bestämt
i en stuga någonstans i en skog i Levi. Alldeles suveränt.
ROSAKÖTI
Nyårsafton
Åhoppsan, någon fann en ny poikaystävä.
Hjälte(säl)dåd
Jag har hittat en låt som är jag:
Det skrämmer mig med sin futtighet, men vid refrängen går det över och jag dansar och sjunger med, för dig när du klär granen. Eller för mig.
Idag har jag paketerat in mina "det är tanken som räknas"-julklappar, julstädat iklädd sälcapen och njutit av pasta och vin. Mor min tyckte att det var mycket passande att jag var klädd som en superhjälte när jag tog i tu med städningen av mitt rum. Det tyckte jag också, jag fann en hel del otäckheter som hade passerat bäst före-datumet. Bland annat en konfektask från ifjol som jag gav åt far min. God jul.
en vardag i en minneslucka
Jag svarar nekandet
men nog är det ju så
Ni tar skrivandet ur mig.
Jag minns att jag insåg att det finns hopp för mig
men inte när, inte hur
och jag minns att jag tänkte
att det ändå inte spelar någon roll
men jag minns inte varför.
"Det du inte gör tröttar mera än det du gör."
Jag ser den där meningen skriven med snirkliga bokstäver framför mig
hela tiden, solblekta bokstäver
som en tavla på väggen
Den blev nertagen, kastad i roskis
jag minns hur hon plockade upp den, hängde den på sin egen vägg
(rädd för förändring)
Det jag inte gör är ristat i mitt bakhuvud
tröttar ut mig
snirkliga bokstäver
jävla sanning.
Jag låter bli att skrika
att jag inte kan förmå mig
för att slippa höra
"skjut aldrig upp saker och ting"
Skjut ner.
Det orsakar minnesluckor
Sådant jag borde komma ihåg
faller
ur
minnet.
Och jag har tänkt
och jag har önskat
att jag skulle ha mer av skäriboin i mig.
Men jag "mårar åpå tär" jär
här
nä
e ja ens jär?
Knäckebröd med pumpafrön är det enda som besegrar illamåendet.
Är det något med smaken? Konsistensen?
Du är inte någon jag berättar om knäckebröd för
men ändå någon
och jag får det inte att gå ihop
jag blir full i skratt av tystnaden hur så?
och du är omöjlig att helt definera, hoppas jag
jag hoppas
men jag vet att rösten är fel.
Låt dom hata oss
http://www.youtube.com/watch?v=dp7adqn4tew
Jag lyssnar på svensk punk, blir inspirerad och säger absurdheter,
Godnatt, jag ska sova godare än er.
Jag lyssnar på svensk punk, blir inspirerad och säger absurdheter,
allt är som det ska alltså MEN det leder ingen vart
för jag har tappat alla detaljer och du kysser dåligt
så jag får så lov att återkomma en annan dag.
Godnatt, jag ska sova godare än er.
Lucia
Så här i efterhand:
Egentligen ville jag vara stjärngosse,
Egentligen ville jag vara stjärngosse,
även om de är ganska fula.
Och när jag tänker efter är det ju suveränt
att vara tonOsäker. Det är lättare att njuta då.
this will slip into the sea
Du sjunger i mitt öra
och orden är hjärtskärande
för det är med orden jag känner
det är med orden jag skapar samband
det är med orden jag hittar magi
hjärtskärande för att de beskriver situationen så väl
hjärtskärande
för att orden drunknar i en annan sång
"när jag blir för full för att sjunga
kan vi promenera hem i GBG-regn"
ljuder i mitt huvud och jag tystnar
lyssnar
är ju redan hemma.
Hjärtskärande för att ögonblicket beskriver mig så väl.
Hjärtskärande för att du har sagt att det ligger i min natur.
Skärande i hjärtat för att det du säger
sjunger
borde
vara
precis
det
jag
vill
höra.
Det är nåt episkt över dig
"Gömde mig där dina höfter blir till ben
Ljuger jag mig till sanning nu igen? Är jag övertygande nog?
Försökte gå dig åt norr, där jag bor
Uppför och nerför dina vener
Sjöng 'jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår'"
Men det är väl inget märkvärdigt det här
du är ingen särskild
en fantasi jag kan välja att fantisera
eller bara låta bli.
Det är bara en universell romantisering av något vardagligt
som går att ta för givet, som går att gå förbi.
Ljuger jag mig till sanning nu igen? Är jag övertygande nog?
(Jag tvivlar lite när melodierna når den blåbåa himlen och skimrar rosa i snön.)
Självständighetsbal
En försenad rapport från gymnasiets självständighetsbal passar bra dagen till ära:
Jag var klädd i universum och det fanns lite stjärnglans överallt. Alla var vackra och klädde i högtidligheten.
Jag var klädd i universum och det fanns lite stjärnglans överallt. Alla var vackra och klädde i högtidligheten.
Jag trivdes i min roll som konferencier, smaklökarna nynnade över maten, toleransen fick en betydelsefull innebörd och uppbjuden till vals uttryckte jag att det är synd att vi så sällan dansar så här. När bandet började spela sparkades klackskorna av och kalasdansandet tog vid. Jag hade roligt i kontrasten mellan Teenage dirtbag och styva långklänningar och kostymer. Jag trivdes i värmen, som inte enbart berodde på lagren av klänningstyg. Det var en mycket lyckad bal, som jag förhoppningsvis minns som en del av ett mycket lyckat ABI-år.
julstämning med the killers
1 december
Jag köpte min chokladkalender redan i oktober, av ren förtjusning och av rädsla för att STAR WARS-KALENDRARNA skulle hinna ta slut om jag väntade för länge. Men vad upptäcker jag till mitt stora förtret när kalendern är inhandlad? Jo; -det är inte Star Wars! DET ÄR CLONE WARS?!! Fy fasiken. Jag har en månad på mig att lära mig leva med det, eller förneka det. Men det verkar nog ändå helt lovande, lucka nummer ett fanns på Clone-Anakins huvud och inuti huvudet fanns chokladbiten, på vilken det stod: "Jedi" och så fanns det en illustrerande bild. Helt cool.
20 cm lättare
Jag klipper av mig håret
gapskrattar ut i tomma intet
sjunger fult med inlevelse och kärlek till universum
och jag är så SÖT att vi båda rinner över kanterna.
ÅÅÅH! och så skrattar vi huset varmt.
Befriande, sprudlande glad igen
så att skillnaden märks vid middagsbordet.
Och jag bara: -Tänk att hår kan väga så tungt.
kalla fingrar (om att låtsas att man inte bryr sig)
Axelryckningar åt det där (ironiskt nog)
och höjdpunkterna tappas bort
jag ler i smyg åt era himlande ögon i nacken
mellan väggarna som äntligen har börjat andas
och jag försöker desperat ta djupa andetag av
stjärnhimlen
morgnarna i Helsingfors
bussmörkret och gatljusen i musikbubblan
och julmysigheten som möter mig i dörren när jag kommer hem.
Jag MÅR BRA(?)
Men de där axelryckningarna
hur gick det så här?
Memorerade formuleringar
I SKELETTET
dina formuleringsvägar -bättre än genvägarna.
Jag står i diket med förnuftiga bortförklaringar
på spruckna läppar.
Jag trevar efter handtaget på fristadens dörr
utan framgång, ordnycklarna hittas inte i fickorna
tappats eller glömts, någonstans?
Framtid inom räckhåll
Två ABI-exkursioner utan dyna har jag nu fått erfara. Förutom sömnbrist har jag haft kalasfeelis med underhållande människor och fuldansat för brinnkära livet. Oturligt nog har jag också kommit fram till att jag vill studera i Helsingfors, men att det jag vill studera finns i Åbo. Fast å andra sidan vill jag så mycket att jag omöjligt kan få ihop det till något vettigt. Men bekymret med vad eller hur eller på vilket håll blir trevligt att lösa. Jag ser så oerhört mycket framemot att börja studera. Den Stora Ivern och jag, vi ska traska på nya gator, andas kunskap, erfara och UPPLEVA.
kalasmåndag
Jag har velat ha en kalasmössa sedan juli. Det har jag nu, det är en barnmössa från loppis. (JAJA, vad jag också har: ett litet huvud, för litet för att snagga mig, påstår mor min.) Förutom mössan fyndade jag bland annat en jacka med för korta ärmar, den ska jag ha till våren.
:D
Jag börjar förstå varför min garderob innehåller så svårkombinerade plagg.
Dagens äventyr: Jag och systern med våra obefintliga lokalsinnen begav oss ut på vägarna med (det mången gång besökta) loppiset som mål. Naturligtvis hittade vi inte dit, i ett skede utbrast systern: "Va, finns det en esplanad i Jeppis?!", vid det laget förstod jag att jag inte hade någon större hjälp av henne. Jag blev då tvungen att ringa mor min och fråga efter en vägbeskrivning. Jag tror att det är i sådana situationer man som förälder inser att man har misslyckats.
Dagens lösta balklänningsproblem: En vänlig själ tog på sig att sy om fammos gamla klänning så att den passar den magra flickstackare jag är.
Dagens bästa töntiga feelis: Jag och systern lyssnade på Per Gessle;
"Ååh, om din kärleks stora pris
är att dess feber gör mig vis
ber jag en servitris
att komma med mer ris
för vem vill ha kontroll
under en spegelboll?"
:D
