ColorsOfTheWind

Jag avundas dig
för jag har aldrig kunnat rimma.
Jag formulerar bara avklippta fingrar i jogurten.
Och jag ljuger
för sanningen är att det inte finns någon sanning.
Nu ska jag AKTA MIG VÄLDIGT NOGA för vad jag säger
för vi har hittat på regler för hur jag (vi) borde må och känna.
Och den som icke följer dessa (eller icke upprätthåller en fasad av att följa dessa)
skola dömas än hårdare!
Straffet är (förutom den konsekvens som påföljer handligen) förföljelsen och ältandet
av tankar som: "jag måste ha en störning i hjärnan"
och "det är något fel på mig".
Fast det är det det hela bygger på,
det är meningen att jag ska tro det.

Efterklokheten svider som spruckna nagelband
men det besvärar mig inte så mycket
när jag väl inser vad jag har insett.

Analog lycka och dimman som fastnar i ögonfransarna.

(Hörni, tänk kanelbullar och höstluft!)

Jag vänder mig till jonglören som är dum i hela huvudet
och lurar fram ett léende, bara för att sprida lite solsken.
Var är den där solen nu riktigt?
Jag kan ju känna dess strålar kittla mig i nacken
när jag vinner en sovmorgon,
får ett par byxor till skänks med kommentaren
"ta dem här, det finns ingen annan i Nykarleby som sku passa lika bra i dem"
och lyssnar på det här: bob hund – bob hund 2020
Jonglören verkar inte helt säker i sitt jonglerande
men hon sjunger med för glatta livet ändå.




Och vem månne vara den oerhört stolta ägaren till dessa bilder och upplevelsen de tillhörde
om inte jag?

Blåbärs- och cocacolaspya mitt i farten,
beror det på en jävel till räka eller bara dålig karma?
Men tydligen finner jag smaken tilltalande?
För när han påstår att han är en dålig människa
går det upp för mig att jag inte är så långt ifrån.
Varför är det ingen som ber mig hålla käften?
Och du borde inte se på mig sådär,
jag vet vad det betyder
och jag är inte värd det
för jag är en lögn just nu,
jag sprider mulet väder
och hör nu hur jag överdramatiserar.
Jag snurrar runtrunt min egen axel.



Men hej vänta lite nu!
Kulturveckan bjöd på en hel del annat än spyor också,
här (under och ovan) är några exempel på lite
hejsanhoppsan-trevligheter som jag hade nöjet att ta del av.



Amélie goes to Belgrad



The Hyllning



Hyllningen (som förövrigt var upplyftande bra (NÅJS), tickentacken!)

Välfärdssamhället dödar.
Jag springer längs vägarna
och har den där döden i huvudet
i flera kilometer.

http://www.youtube.com/watch?v=cgRsYkKb1eI

höjervolymenhöjervolymenhöjervolymenhöjervolymenhöjervolymenhöjervolymenhöjervolymen

Jag ser i dina ögon att du har rätt om mig
och jag rinner ut som en spya på dörrmattan.
Välj nu för Guds skull (om du tror på snubben eller inte hör inte hit) inte mina skor i tamburkaoset.
Mina löften drunknar i öl (det är ju fan inte ens originellt) och mina förlåt stinker dålig andedräkt.
-Gratulerar! Du hör hemma i en dålig film.
Och ni tar fel, imponeras av fel saker
men felet är mitt, jag väljer att inte rätta er, jag vill inte ta död på fina formuleringar.
Vad jag känner för betyder noll, ingenting, jag känner ändå aldrig rätt.
Men ditt hår doftar gott. Nej. Sluta. Håll käften.
Förklädda undanflykter ber mig lyssna.
Kände jag igen dem?
I det hänsynslösa morgonljuset står de triumferande nakna.
Varför är jag inte hemma?
-Marthorna har säkert något bra knep mot inkletat tuggummi.
Jag förstår inte relevansen, mina ögonlock är för tunga
och jag klarar inte av domen, så jag sluter dem.
Jag vaknar nitton timmar senare bara för att upptäcka att tuggummit är kvar.

I spoke too soon,
var det min idé att ta ut saker i förskott? (Sånt gör ju inte jag?)

Det har varit morgon länge redan när vi tappar bort oss i kvarteret. Vi hittar slutligen till en soffa, på fjärdedelen jag erhåller hinner drömmarna ikapp mig. Nu har mitt undermedvetna blivit förtjusta i er, och jag hinner tänka "utan trasslet blir det trist" innan vi springer till bussen. Och är inte det här så förjävligt att det nästan blir roligt? En halv minut till godo men inga pengar. Nejnejnejnejnejnej. Men så tackolov finns det en busschaufför som trots sin hånfullhet förtjänar en puss (men inget trallalala). Jag har en timme på mig sedan att spela upp filmen om "Nattens förvrängning och förbaskat äckligt vin och VAD håller jag nu riktigt på med?!" bakom stängda ögonlock. Jag väljer själv hur jag klipper ihop olika scener; dansandet, sju personer i en bil efter en efterfest och PANG så kastas telefonen i golvet. Men vem fan har skrivit replikerna? Jag dränker allt med musik, för det är så man romantiserar, mina damer och herrar! Sådana är de vackraste lögnerna. Ett dygn tidigare vaknade jag på en uppblåst madrass i en angenäm absurdhet (jag skrattade mig till sömns) och då kändes det inte alls så här, på tok, upp åt väggarna, -du steg snett! Kameran zoomar in på klackarna mot kullerstensgatorna. Men självklart vet jag ju det redan innan du uttalar det;
-sommaren måste ta slut.

Ta dina hajbrosktabletter!
Det bor en liten pensionär i mig
och i det nattsvarta garaget minns jag hur det kändes när det kändes.
Nu är jag äldre och klokare,
jag trivs med håriga armhålor
men världen är ändå sjuk i huvudet.
I våra huvuden.
Jag viskar:
Hur ska det gå för drömmarna och melodierna
när alla fåglarna är döda?

Det bor en längtan efter höst
i mitt bröst.
-Stopp och belägg!
Bara för att det rimmar betyder det inte
att den hör hemma där
ännu.
Vad är det egentligen jag har bjudit in?

Jag skär mig så lätt på andras skärvor
men jag drömmer aldrig några mardrömmar.
Kan jag få mig att inse att jag har fel om mig?
Nej, förlåt
inte så
du är varken ett experiment eller ett tidsfördriv.
Men vad är du då?
Du är
En impuls i min puls.

Hur det var?

Poängen ligger i att det inte går att beskriva.
Jag har försökt,
på en sten vid havet
har jag letat och letat
genom mitt språk
men allting låter så högtravande högtidligt.
Är jag sådan?

Men ramarna, omslagen, bilderna:

Jag
i blåa gummistövlar
i skogen i en liten bastustuga
i blåbärsriset
i vattnet
i solnedgången
på en sten vid Havet

i mommo & moffas kök:
kantarellguld mommo och mig emellan
11 limpsmörgåsar i min mage
och hon värmer glassen i mikron

och en moffa
som dyker upp med en yxa
hugger sönder halva väggen
och ut väller jättemyrorna i tusental

Och trots att det handlade om mig
på omtumlande stigar
så kommer jag minnas dig
som en trygghet
under de där nätterna med myrbrand och myrregn i väggarna.

Jag känner att det är dags nu,
dags för lite ensamliv.
Jag tar min cykel och beger mig 100 kilometer
bort
till världens ände
min egen världens ände
på obestämd tid.

Hejdå så länge.

-Hur lyckas du?
frågar du
och jag andas ut när jag hör att den föraktfulla tonen saknas.

Jag gifte mig med ett förnamn,
hittade min hand i din ficka
och satte mig i pisset
men liksom
dina vader är fina
så du får gärna ta min hand och springa vart du vill med mig
tror jag
det är bara det att
era ögon gör det omöjligt att se klart
och han blev kär i en flicka han blev kär i en flicka han blev kär i en flicka
det ekar här.
Vad ska jag säga? Något som du inte vill höra?
Nä, jag vill bara ha en pizza,
jag vill bara så förskräckligt gärna njuta av en pizza med ananas på.
Vänta tills
vadå?
Imorgon blir bra,
jag ska tänka då.

we'll live on coffee and flowers
try not to wonder what the weather will be
I figured out what we're missing
tell you miserable things after you are asleep

Det är ju det där han sjunger om
och vi dansar och sjunger med.
Det är ju det sångerna handlar om.
Bilden stämmer men
det där som saknas
har jag konstruerat det i efterhand?
Det ÄR ett förbaskat älskvärt ögonblick
och du överraskar mig
och det krävs inte så mycket mer
du får mig att le
för att jag vet något mer.

natten blir morgon
jag traskar den sista biten hem
klockan fem
(igen, det saknas något mellan raderna)

-Han är en sån som tror på kärleken.
Det gör mig elak.

När ska ni se?
Jag är en dum idé.
(det bor ingen sorg i det)

Det hjälper inte att jag vinner
när det påminner om förlusten
(som om det ens var mitt att förlora)

Jag kan inte ha dig hos mig såhär.

En midsommarhelg.

Ett annat (gammalt) nu:
febersvag,
fast utan febern
-svimma inte i duschen
musklerna vill inte fungera
och jag
äter sötningsmedel
och jag
vill känna mig
normal
vill känna min kropp
normal
skärmen håller på att lossna från datorn
och varför gråter du?
Jag höjer volymen på
En plats i solen
Jag vill ha
En plats i solen.

Tillbakablick:
Jag ligger vaken
lyssnar på era andetag
hånler åt min tonårsoro

Men Du & Jag
på wc-golvet
det är fint
för det som du och jag har fått på märkliga genvägar
blandas med snoret, späds ut
och vi skrattar genom tårarna.

Tillbakablick:



Tillbakablick:
Ni är varför jag älskar regn.

Tillbakablick:

No matter which way you go
no matter which way you stay
you're out of my mind
you're out of my mind
out of my mind

Känslointryck så stora
att det känns som om bladen har vänt
Solskensberusning
i vackraste ösregn
(ständig såpbubblefylla)
GLASS I STORA LASS
dina korta meningar i natten
nej, i den tidiga morgonen
passar perfekt (hittar hem) i mina mungipor
För trots att isen smälter
och köttet blir förstört
så har jag hittat känslan
som jag har jagat,
panikletat efter inuti
Jag har jagats av tanken på att det BORDE kännas
jagat alla borden
letat UNDER borden
Men det rycker under ögat
nu igen
Är det dags att sova snart?

Sista arbetsdagen, favoritsnubbens körkort och suveränaste kvinnan firades med onsdagsöl.
Måendet är hejsanhoppsan!

Vad är det som luktar?
Jag luktar förbaskat ILLA,
stupar i säng
sover i ett dygn
vaknar och förkunnar att
-2011 ÄR bättre än alla mina andra år.

Alla går i dansen
i svetten
och var ska jag börja bland alla oborstade tänder?
Kanske när feelisen är kalas och kvällen doftar, jamen ÅH SÅDÄR
som att du vill andas in HELA VÄRLDEN i dina lungor,
och jag vill bjuda upp varenda hipstersnubbe i The Nationalpubliken.
Jag springer rakt in i din famn och vi fuldansar som höga hus.
"YOU GOT A FEELING THAT YOU CAN NOT HIDE"
Jo så är det, jag är så himlastormande KÄR i dessa episka dygn
i stämningen, i atmosfären, i människorna, I MUSIKEN, JÅÅ MORJENS!
För vet ni vad?!
Jag har sett BOB HUND, inte bara sett, INSUPIT hela suveräna härligheten från första parkett!
Jag har känt på Thomas Öberg (Sång, melodika & avsågad trafikkon)s vader!
Då är det liksom skitsamma att min väska började brinna medan jag kissade.

Och det är så mycket mer, allt där i mellan,
frukostar, nakenhet och måsar (I hate seagulls).
NÄTTERNA,
sova kan vi göra någon annan gång!
Megafonkillen: -Sara maten är färdig, kom och ät! (med underbart finskt uttal)
Och historien om vem som ramlar ut ur tältet i trosor och stickad tröja och
undrar: -What the fuck happened? (med fruktansvärt fult uttal)

Sista dagen försöker jag bokstavera genom huvudvärken
i skuggan av ett träd
och en subbe från Switzerland frågar:
-Do you want some meat?
Men jo, den stavas:
Fleet foxes <3, indiantröja och dansmusklernas sista krafter till Robynfeelisen.

Som avslutning bjuder Pargasgossarna oss att sitta ner på deras filt
och ta del av deras brutalt sjuka historier, vem kan överträffa det där? (förhoppningsvis ingen)
Natten blir till morgon och ögonkontakten flätar samman alla osammanhängande fraser.
Men Voldemort försöker få oss att avslöja var Jack är
Vem fan är Jack?
(det går inte att sluta skratta vid det laget)
Så återstår bara
tack & adjö du fagra mö! innan vi på onda fötter och svaga ben beger oss hem med tåget klockan sju.

"Vi har varit borta
Så länge att vi minns
Vi längtar långt, långt hem"
(äh, inte egentligen, men vi sjunger den iallafall för den är så seedans bra! puss)

Modfälld.
Jag vill ge er en flygande matta
som kompensation
för den som ryckts undan under era fötter.

En meningsmakares hemlighet (på en gräsmatta)
-Lurendrejare; magin är konstruerad.
Friheterna är oändliga
klyv en vattenmelon och upptäck att den är tom inuti
eller betala för ordspyor som fräter hål.

Om jag berättar
hur förskräckligt obehagliga
knän kan upplevas vara
ömtåligt äckliga
(förbannade smärta)

Eller om när man märker
att en annan människa har SETT en.
Vet ni vad han säger?
"Jag visste att du var djup."
(Fall inte ner, ifall jag saknar botten)

Jag utmanar ödet (din Gud) i en lek
och slumpen (din Gud) leker med mig.
Men jag frågar mig:
-Vad fasen går leken ut på?
(undrar den som har blivit lurad på vinsten)

Och jag tror att du tror att du vet
eller bara, en felaktig uppfattning
men en sanning är:
Jag älskar att vara jag
just idag
och lite här och var
Men inte idioten som kommer och går
som inte förstår
att tystnaden ibland är mer charmerande
-Tiga är guld och förbaskat trist!
(Gräsmattsrader:
Och jag, jag sitter kvar
försöker överrösta mig själv
Jag har ju inga historier kvar
bara högljudd tomhet och alkoholrodnad på kinderna)

Salongsberusa rakt in i min famn!















dimman flöt in



Favoritsnubben firade sina 18 år med kalaspartaj!



Ful bild på fin sång