kentkentkentkent ! <3 konsert i Vasa.
Jaa, var ska man börja? Och hur beskriver man den här UNDERBARA känslan?!
Jag hade inte ens hunnit se framemot själva konserten, eller det har ju varit så långt fram i tiden, så det kändes slöseri att längta ihjäl sig. Och sen när vi väl var på plats (efter en iskall timme utanför i kön och allmän trängsel) förstod jag det inte heller, eller jag kände inget speciellt, Familjen var förband(-artist) och han såg ut som ett fyllo som hamnat på scen, men ganska skoj iaf. :D Men SEN när kent kom upp på scenen och började spela och sjunga skjölde alla känslor över en! Jag blev helt lycklig och tänkte nästan börja pyla, jag hade seriöst tårar i ögonen. Anna och jag kollade på varann och sjöng allt vi orkade. Jaa, jag hade ju bästa sällskapet också! :D Elin och Anna, och mamma som gjorde det hela möjligt! Jag fyller idag (02.02) och jag lovar att ingen present kan toppa det här! (jag använder ovanligt många utropstecken) Grattis till mig. :D
Vi hade sittplatser, så efter en, två låtar trängde vi oss ner från läktaren och så långt fram vi slapp. Och det var helt otroligt, man borde ha varit där för att fatta, det går inte att beskriva! Vi stod och hoppa, skrek, sjöng med allt vad vi orkade, klappade takten och applåderade. Och jag är så hes! Och jag hade så otroligt roligt! Måst ba säg att JAG ÄLSKAR DI! JAG ÄLSKAR KÄNSLON! De är ju helt underbara live! Och scensättningen (jag har ingen aning om det heter så) var fantastisk. Och när vi stått och klappat in dem "EN GÅNG TILL" ett bra tag och man trodde att, nehe, det är slut nu, så kom de in och spelade åtminstone fyra låtar till! Sista två(?) låtarna stod vi lite längre bak och dansa och skrek allt vad vi orkade. :D Det var en känsla över det hela, som inte går att beskriva, hur jag än skulle försöka, som när man är lyckligast och blir ännu lyckligare, som att man fylls med något mer (nej, inte alkohol), och man får så mycket energi, och man kan inte sluta le, och de (kent) låter fantastisk och, och... Orden räcker inte till heller. Jag köpte en T-paijta också. Lallalaa. Och jag var tvungen att filma och fota med telefonen, så det blev inte så bra, hade hem kameran, men jag räknar med Elins och Annas bilder. ;) Och det fanns vackra människor där, heta pojkar. ;D Hur kan man vara sån poet, och ha sån röst som Jocke Berg?! Men det tackar jag för. :D Och jag tackar Anna och Elin för en underbar, oförglömlig kväll! Och vi ropade i munnen på varandra hela vägen hem, bättre än alla konserter och framträdanden jag har sett! Bättre än HIM! Nu är det bara att vänta på att the killers kommer till Finland igen. :D Och nu är jag 15, märkligt. Och jag kommer inte kenna sova i natt, är alldeles för upprymd och glad! Heipps
Jag hade inte ens hunnit se framemot själva konserten, eller det har ju varit så långt fram i tiden, så det kändes slöseri att längta ihjäl sig. Och sen när vi väl var på plats (efter en iskall timme utanför i kön och allmän trängsel) förstod jag det inte heller, eller jag kände inget speciellt, Familjen var förband(-artist) och han såg ut som ett fyllo som hamnat på scen, men ganska skoj iaf. :D Men SEN när kent kom upp på scenen och började spela och sjunga skjölde alla känslor över en! Jag blev helt lycklig och tänkte nästan börja pyla, jag hade seriöst tårar i ögonen. Anna och jag kollade på varann och sjöng allt vi orkade. Jaa, jag hade ju bästa sällskapet också! :D Elin och Anna, och mamma som gjorde det hela möjligt! Jag fyller idag (02.02) och jag lovar att ingen present kan toppa det här! (jag använder ovanligt många utropstecken) Grattis till mig. :D
Vi hade sittplatser, så efter en, två låtar trängde vi oss ner från läktaren och så långt fram vi slapp. Och det var helt otroligt, man borde ha varit där för att fatta, det går inte att beskriva! Vi stod och hoppa, skrek, sjöng med allt vad vi orkade, klappade takten och applåderade. Och jag är så hes! Och jag hade så otroligt roligt! Måst ba säg att JAG ÄLSKAR DI! JAG ÄLSKAR KÄNSLON! De är ju helt underbara live! Och scensättningen (jag har ingen aning om det heter så) var fantastisk. Och när vi stått och klappat in dem "EN GÅNG TILL" ett bra tag och man trodde att, nehe, det är slut nu, så kom de in och spelade åtminstone fyra låtar till! Sista två(?) låtarna stod vi lite längre bak och dansa och skrek allt vad vi orkade. :D Det var en känsla över det hela, som inte går att beskriva, hur jag än skulle försöka, som när man är lyckligast och blir ännu lyckligare, som att man fylls med något mer (nej, inte alkohol), och man får så mycket energi, och man kan inte sluta le, och de (kent) låter fantastisk och, och... Orden räcker inte till heller. Jag köpte en T-paijta också. Lallalaa. Och jag var tvungen att filma och fota med telefonen, så det blev inte så bra, hade hem kameran, men jag räknar med Elins och Annas bilder. ;) Och det fanns vackra människor där, heta pojkar. ;D Hur kan man vara sån poet, och ha sån röst som Jocke Berg?! Men det tackar jag för. :D Och jag tackar Anna och Elin för en underbar, oförglömlig kväll! Och vi ropade i munnen på varandra hela vägen hem, bättre än alla konserter och framträdanden jag har sett! Bättre än HIM! Nu är det bara att vänta på att the killers kommer till Finland igen. :D Och nu är jag 15, märkligt. Och jag kommer inte kenna sova i natt, är alldeles för upprymd och glad! Heipps
Kommentarer
Trackback
