ColorsOfTheWind

Hon med bitterheten i rösten och snorsmak i munnen.
Jag orkar inte gå sönder igen.
Jag är rädd för att jag inte ska orka lappa ihop mig själv igen.
Varför lyssnade jag inte på mig själv?
Jag letar och letar efter ilskan, jag vill så förtvivlat gärna vara förbannad,
men jag hittar ingenting. Kraftlösheten klär ingen.

Men vadå? Det är väl överskattat att vara glad?

En äkta vän är någon som erbjuder sig att bajsa på en tredje persons hand för ens skull.

-Usch vad äcklit
-Jag veet, men du e värd det! :D

Ett tack riktas också till Kejsarsnittsgossen.

Jag tänkte beskriva tillvaron med ordet "vittu", som förövrigt tilltalar mig mer och mer.
Vilket det inte borde göra. Vittu.
Men varken min tillvaro eller sinnesstämning kan helt ärligt beskrivas så.
Dessa förbenade julsånger och mysiga medmänniskor glädjer mig alltför mycket
och gör mig varm enda ut i mina frusna tår. För att inte tala om julöppningen på torget.
Vilket gör att det känns ännu mer bisarrt att sitta och gråta till julsångerna.

Bland guldgossar & guldtomtar
förstår jag att allt är så bra
att jag vill ha mer, för mýcket
så att det svämmar över.
Jag vill hyckla, tappa förståndet och ha något att berätta om på min egen bekostnad.

I hemmet är stämningen på topp med ljusstakar, festlig mat, julmust, öl och glögg.
Systern & modern lär sig att rulla tobak och jag lyssnar på
http://www.youtube.com/watch?v=5NF4QKKeZTc&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=cglLJJ0Czo8&feature=channel

dessa fenomenala snubbar i sköna stickade tröjor och äppel, kanel & russinté. Perfekt.

(eller bli som gatorna, våren och vintern - dom som går runt tills dom försvinner
-->http://www.youtube.com/watch?v=bbJxMbgCw3A)

Jag samlar på meningar, samtalsämnen, frågor och känslofraser på tungan.
Jag sparar dem, fast jag vet att de blir för gamla.
De tar för mycket plats, koncentrationen får inte rum.
Jag längtar till drömmen igen, men somnar på fel platser vid fel tillfällen,
vaknar på flygfält och omsluts av instängdhet.
Jag saknar att överrumplas av mina egna léenden och skratt i ensamheten.
För jag lärde mig att lé. Men jag är rädd att man glömmer så lätt.

Jag vill åka bil långalånga vägar i det gatbelysta mörkret, med musiken och tryggheten.
Och jag vill traska de där ärliga promenaderna.
Jag vill hitta rätt i en självklarhet, ligga stilla på ett golv och vara alldelesalldeles närvarande.
Jag vet vad jag vill nu, och det kan jag inte hantera, jag är ovan, ovanligt ovan.

jag älskar bra föreläsningar (duktiga föreläsare)
och filmerna vi ser som räddar en från vardagliga gråtoner (och mörkret)

I biosalongen med Harry Potter and The Deathly Hallows del 1 glömdes den vardagliga vardagen bort. En mysig tillfredsställelse spred sig i kroppen och sällskapet var förträffligt.

Tjenare Kungen och Hejsan underbara känsla! Den började i fingrarna och strålade ut i hela kroppen, som elektricitet. Sedan hade jag glögg i håret och förbannade tiden.

Breakfast at Tiffany's, julmust och det finfina sällskapet trängde undan söndagsångesten. Lillalilla jag fick åka spark och vi är barnsligt lyckliga tillsammans. Nu får rena lakan råda bot på måndagsbävan (körlektion, skola och teorilektion).

Ljuslyktor på gårdarna
bilar i dikena
och jag tänker på döden.

Jag håller för öronen och lyssnar på blodet som rusar runt i kroppen.
Liv, i en förundransvärd märklig overklighet.

http://www.youtube.com/watch?v=yS_DcqPkEYM
(jag förvånas över soundtracket)

Eftermiddagar svarta som natten.
Jag släcker lamporna, är trött på elektriciteten.
Naken hud mot lakanen,
i ett mellanrum av tid och rymd
som jag fyller med Tillbaka till samtiden.
Jag färdas med ljudvågorna och hoppas på att landa just där,
i samtiden.

http://www.youtube.com/watch?v=LsCQaSo4ugM

Alla ljud förstärks, skär sönder mitt huvud.
Hundskallen hugger till och jag kommer inte undan dem,
till och med ljudet av piss som träffar wc-stolen dånar i öronen.
November har börjat le lite elakt nu
och jag kan inte låta bli att ta åt mig lite. Nedslagen.
och ljuden sparkar mig i huvudet när jag redan ligger.
Gatslasket på alldeles för nära håll.

Men ändå, det finns så mycket värme innanför kapporna i år.
Det är fint att sitta på golvet i en konstutställningslokal och äta mandariner.
Det känns bra att skriva ett nummer på en lapp.
Och du får TV.n att bli ett bakgrundsljud med dina tankar och din förväntansfulla julglädje.
Jag är inte så säker på att lika barn leka bäst. Det är vår olikhet som glädjer mig.

Summa kardemumma ska jag nog kunna slänga kyssar åt det elaka flinet detta året.

Lyckligtvis finns det fenomenala bekämpningsmedel/metoder mot giftväxter i magen.
Här följer min top-5-lista (bra för en jagad sälsjäl):

5. Bananasplit med maränger
4. Joel & Joa med gitarrer (jubel i magen över låtvalen) och en snaggad bror i samma veva
3. Att cykla i vinterlandskap nattetid i gatlampornas sken med Detektivbyrån i öronen
2. Fint glöggsällskap (värme i magen)
1. Att ha fel och kunna luta sig mot någons väldoftande axel och kolla på Pulp Fiction

http://www.youtube.com/watch?v=2QsLEBzQIos

Jag har sått det där fröet igen,
och jag är lika oförberedd och försvarslös den här gången.

Jag känner hur en giftig växt har slagit rot i magen,
jag känner hur den växer,
upp i halsen, gör det svårt att svälja.
Jag känner hur den när sig på tankarna
jag inte kan låta bli att tänka.
Jag känner hur den sprider besvikelse och frustration i hela kroppen,
hur den slingrar sig enda ut i fingertopparna.

Jag kan inte låta bli att bläddra bland bilder av nutid som har försvunnit
och bilder som jag målar upp i min fantasi,
som inte har existerat ännu.
Och de gör mig vemodig, för inga av dem är verklighet nu.

Jag flyr till böckerna (Westö) och känslorna i någon annas ord
och till människorna i en skrattvänlig miljö.
För att distraheras. För att skjuta upp behovet av svar.

(jag misslyckades med en länk till 'Säkert! - Får jag')

http://www.youtube.com/watch?v=baraC-h0hoY&feature=related
Lite Broder Daniel på golvet (när jag har gett upp om koncentrationen gällande provläsningen).

Fast statistiken hinner bedröva mig,
varannan dag tar en äldre människa i Finland livet av sig
på grund av ensamhet.
Ensamheten är mycket ensam i det här landet.

Vibrationen när du pratar är det finaste jag har känt på länge.

Nu har jag gjort det där jag inte tillåter mig att göra,
jag har tänkt för långt framåt med förväntansfullhet i magen.

Och modern blir irriterad och säger att jag måste sluta tänka sönder allt.

Fiolerna har börjar gripa tag i mig,
det betyder att vintern är här
och att lite glögg vore på sin plats.

Fina känslor till musiksnubbarnas melodier
och en hemtrevlighet trots pisset på golvet.
Fortsättningen på ordet fenomenalt blev DISNEY MARATHONET på lördagskvällen.
Tickentacken!

Thoughts;
-Is it right to feel this way?
-Will I be happy one day?
-Is my posture OK?
-Am I straight or gay?

Let your body decide where you want to go

http://www.youtube.com/watch?v=DaCCB5B7VFI

http://www.youtube.com/watch?v=Oz4ujGhK5d0

(the bony king of nowhere)